DEBATT: Isaksson granskar den politiska adeln

Anders Isaksson är en särpräglad person och författare. Hans mastodontverk om Per-Albin Hansson - fyra tjocka volymer - erbjuder fantastisk läsning och djup kunskap om det svenska statsskickets stegvisa förvandling till en parlamentarisk demokrati som i allt väsentligt har kommit av domineras av socialdemokratin.
Isaksson har en lång journalistisk bana bakom sig. Redan 1982 - i en krönika i Veckans Affärer - inledde han sin kritiska granskning av de informella personsambanden inom socialdemokratin. Anders är ingen skandal/sensationsreporter som gottar sig i vilka socialdemokrater som ligger med varandra, skiljer sig, flyttar ihop och/eller flyttar isär. Hans poäng är istället att mängden av relationsunioner inom det parti som abonnerat på makten under snart ett sekel kan ha betydelse för statssticket som sådant. Isaksson anar rentav fördemokratiska beteenden och mönster i de personpussel han lägger i sin bok.

"Det skulle behövas en regelbundet uppdaterad politisk version av "Vem är det" för att bringa reda i myllret av äkta makar, söner döttrar, svärsöner, svärdöttrar, svågrar, svägerskor, kusiner, sambor och särbor som nu rör sig i politikens centra, får jobb i den offentliga förvaltningen, bemannar styrelserna i statliga/kommunala bolag och arbetar åt intresseorganisationerna" skriver Isaksson och fortsätter med följande exempel (med vissa östgötska inslag):

"Om man i en sådan kalender skulle slå upp socialdemokraten Kenth Pettersson generaldirektör för Arbetsmiljöverket och tidigare ordförande för Handelsanställdas förbund, skulle man också hitta en hänvisning till Irene Wennemo, hans nuvarande fru. Hon har tidigare arbetat som politiskt sakkunnig hos statsminister Persson och återfinns nu i kretsen runt LO: s ordförande Wanja lundby-Wedin. Där har Wennemo en kollega som heter Jonas Hellberg, tidigare ombudsman i SSU och nu sambo med statsrådet Lena Hallengren. Hon var tidigare förbundssekreterare i SSU och efterträddes av Sara Helge Wikmång som nu är förbundssekreterare i Unga örnar och gift med Nils Wikmång som är politiskt sakkunnig på regeringskansliet".

I ett annat avsnitt av boken tar Isaksson upp sin principiella poäng på ett mer precist sätt. Han tar sats i en beskrivning av hur t ex äktenskapet mellan ordföranden i den socialdemokratiska riksdagsgruppen Britt Bohlin och Pär Nuders statssekreterare Sten Olsson (tidigare politisk tjänsteman hos Göran Persson) ökar på mängden av politiska komplikationer. Till de klassiska komplikationerna - motstridiga intressen, ideologiska låsningar, personliga ambitioner, osv - adderas också, skriver Isaksson "oklara effekter av känslomässiga allianser på högsta nivå, en dimension i dagens politiska societet som likt forna tiders palatsintriger innefattar vad som kan ha sagts i sängkammaren, vad som möjligen kan ha dryftats vid frukostbordet och vad som kan ha varit i säck innan det kom i påse. Kommandokedjan blir oklar i alla riktningar. Vad kan Britt ha råkat nämna för Sten och som Sten råkat föra vidare till Nuder eller Persson?"
Att människor som arbetar nära varandra i samma företag/bransch blir kära i varandra är inte konstigt. Men på ett annat plan, skriver Anders Isaksson, är denna slags kärlekar också ett exempel på den "fördemokratiska tidens många pragmatiska allianser på högsta nivå tenderar att upprepa sig även i vår tid...Politikens ideella framsida har också en materiell frånsida som alltmer antar skepnaden av en särskild politisk klass, ja rentav en politisk adel".

Isakssons bok innehåller - förutom ett stort personregister (med ett antal östgötar) - ett par tunga och statsvetenskapliga avsnitt där han skissar förslag på hur olika former av "motmakter" till regeringsmakten skulle kunna se ut.

Det är angeläget att dessa förslag ägnas en seriös diskussion. Socialdemokrater är inte mer onda eller maktkåta än andra. Men makt riskerar alltid - precis som personliga relationer - att korrumpera de inblandade. Det vore därför trösterikt om några hyfsat självständiga socialdemokrater tog upp Isakssons kastade handske och började driva opinion för förändringar. Alla är ju trots allt inte med i Isakssons personregister...

Information till våra läsare

Debatt: Isaksson granskar den politiska adeln