<I>Replik:</I> Hur länge skall vi klasskämpa?
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Klas verkar vara en svart- och vitman. I stället för att tala om verkligheten och människorna som den och de är så predikar han den förhatliga kapitalismens undergång, då alla skall bli jämlika på riktigt och klasskampen rimligtvis upphöra. Det skulle vara roligt att veta hur samhället ser ut när det antagit den slutliga form som Klas eftersträvar. Drömmer således Klas om den utopiska socialismens samhällsskick där alla bestämmer allt och på lika villkor och där förhatliga begrepp som över- och underordningen inte existerar längre? Finns det i så fall någon möjlighet att komma dit? Alla socialistiska experiment än så länge har ju gått i rakt motsatt riktning med ökat förtryck av enskilda människor och förbud mot att tänka och tala fritt.
<b>Klass irrelevant </b>
Har Klas inte förstått eller insett att vem som helst kan bli vad som helst i dagens Sverige och detta oberoende av klass och börd. Gruvarbetarsonen från Grängesberg, Lars Ramkvist, har ju exemplevis blivit koncernchef för Sveriges största företag. Det finns säkert massor av likartade, men dock inte lika stora och uppmärksammade karriärer om vi skulle sätta i gång och granska förhållandena. Jag vet att Klas läser mycket och hänvisar till vad han läst. Själv är jag inte lika hemfallen åt läsandet utan tänker desto mer själv och jag gör det utifrån mina egna upplevelser och erfarenheter.
Jag har snart genomlevt ett helt yrkesverksamt liv. För att hålla mig till Klas terminologi, så kommer jag från arbetarklass, men har trots detta genomgått hela utbildningskedjan upp till och inkluderande högskolenivå. Jag är tekniker, civilingenjör och har omdöme om mig att vara en duktig tekniker och problemlösare. Jag har i min yrkesverksamhet sett hur höggradigt olika vi människor är i det mesta och speciellt i att attackera och lösa problem och problemställningar. I de sammanhang där jag har varit har med jag ofta blivit den ledande i att komma fram till vad som är fel och hur skall vi göra i stället. I fråga om problemlösning gäller det att samla in alla relevanta fakta, analysera dessa, försöka finna verkliga problemet och finna lösning som avhjälper detta. Exakt samma agerande gäller för all slags problemlösning alltså även på det samhälleliga området. Man måste helt enkelt kunna förstå och analysera verkligheten och basera de lösningar man vill utveckla samhället efter på denna verklighet. Försöker man något annat så kommer man med automatik att misslyckas.
<b>Klasskampsnostalgi</b>
Klas predikar klasskampens evangelium. Andra predikar revolution. Död åt kapitalismen. Bort med förtryckarna. Men vad kommer sedan? Kommer världen att bli bättre? Kommer människorna att vara annorlunda? Jag har funnit att det primärt inte är någon kapitalistisk maktstruktur som är det stora hindret för riktiga förmågor att komma framåt utan det avgörande är fastmer enskilda människors ruvande på sin egen position, revirtänkande, avundsjuka etc. Blir du farlig eller ett hot för någon överordnad, så har du automatiskt fått någon som motarbetar dig. Större är inte vi människor och det gäller oberoende av om vi finns inom affärsvärlden, inom den offentliga sektorn eller och inte minst inom politiken. Karriärister och speciellt sådana som inte borde ha gjort karriär eller kommit så långt som de kommit är de värsta i det avseendet. Verkligt stora personer som känner sig trygga i kraft av sitt kunnande, kompetens och ekonomiska ställning upplever inget sådant hot utan tar gärna till vara och utvecklar de kompetenser som kommer i deras väg. Men de som uppnått sin ställning och ekonomiska status utan att ha de riktiga förutsättningarna för detta de är de stora bromsklossarna och utvecklingsfördärvarna. Där finns problemet Klas och en evig klasskamp, med i så fall ständigt nya klassgrupperingar skall kunna lösa detta det förstår inte jag. Så släpp det klasskampsnostalgiska Klas. Öppna ögonen, se den verkliga verkligheten och ge dig på och förbättra den i stället!