<I>Rakt på sak</I> Pinsamt, högern
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bra besked lämnade ocksåvänsterpartiet och miljöpartiet. även centerledaren Maud Olofsson tog klar ställning för FN och folkrätten. Inte så väformulerat kanske, men starkt i sak och känsla.
Desto pinsammare var det att lyssna till ledarna för riksdagens tre högerpartier.
Att Bo Lundgren skulle ställa sig på Bushs sida mot FN och folkrätten var väntat. Jag blev inte heller ¿överraskad över att den kristna högerns ledare Alf Svensson inte ville kritisera sin själsfrände i USA, utan hellre gjorde Saddam Hussein till huvudsaken. Sådant går naturligtvis hem i stugorna i Jönköpings län.
<b>Fp ut till höger</b>
Möjligen hade jag väntat mig att Lars Leijonborg med tanke på folkpartiets traditioner skulle ta ställning för FN och folkrätten. Men det är bara att konstatera att folkpartiet under Leijonborgs ledning drivit så långt högerut att partiet inte längre kan kallas liberalt i dess traditionella svenska mening.
Det är kanske inte så förvånande att det är högerpartierna i Sverige som sviker FN och folkrätten. Så ser det ju ut i Europa och världen i övrigt också. Bushadministrationen i USA är den mest högervridna regering USA haft på många år.. Den har en starkare koppling till finansintressena än vad som anses lämpligt i till och med USA. Den har burits fram av den kristna högern och delar dess reaktionära värderingar.
<b>Blairs prestige</b>
Det olagliga kriget mot Irak stöds nästan enbart av konservativa regeringar. Undantaget är Tony Blair i Storbritannien som satsat sin egen prestige och partiets framtid på ett krig som Labourfolk i allmänhet tar starkt avstånd från. Det är möjligt att Blair blir en krigshjälte i de konservativas ögon, men förlorar sitt eget partis stöd.
Andra allierade i Europa är Spaniens stockkonservative premiärminister Aznar och Italiens skandalomsusade medie- och finansmogul Berlusconi. Varken Aznar eller Berlusconi har något folkligt stöd att tala om. Det har naturligtvis inte heller den danska högerregering ledd av Leijonborgs partivvän Fogh Rasmussen som nu skickar krigsfartyg till Persiska viken, med stöd av det främlingsfientliga Dansk folkeparti. De svenska och danska liberalerna har tydligen funnit varandra igen.
Nu har Bush och Blair inte bara stöd från konservativa regeringari väst. Härom dagen publicerade det amerikanska utrikesdepartementet en lista på sina allierade, sammanlagt 30 stycken (av världens nära 200 nationer). Utöver några enstaka länder i Centralamerika och ett enda land i Afrika (man undrar förskräckt vad det utlovats i utbyte, inte lär det vara mat), upptas listan till nära hälften av f d kommunistländer, varav några inte ens gjort sig av med sina gamla herrar ännu.
<b>Tvivelaktiga meriter</b>
Några av USA:s allierade har synnerligen tvivelaktiga meriter när det gäller respekten för mänskliga rättigheter. Men det är tydligen inte så noga, om man bara ställer upp på USA:s krig. Möjligen borde det vara en tankeställare för den amoraliske Tony Blair i Storbritannien. Men han har å andra sidan ingen återvändo, utan för acceptera att USA:s vänner också är hans bundsförvanter.
Egentligen finns det 45 länder på USA:s lista över de villigas koalition. Men 15 av dem (arabregeringar?) har så ovilliga befolkningar att de bett att få förbli anonyma! Det säger en del om den moraliska styrkan i den här koalitionen.
<b>Rungande nej</b>
Det finns skäl att säga ett rungande nej till de högerkrafter som vill skapa en ny världsordning byggd på makt och pengar. Vi vill inte ha Bushs Hyperpower, Rumsfelds precisionsbomber eller Cheneys giriga businesskultur. Det vill inte vanliga amerikaner heller. De vill se USA som ett moraliskt föredöme i världen, inte som en bufflig världspolis som skaffar USA fler fiender än vänner.
Bubblan Bush spricker snart, spådde affärsmannen Soros härom veckan. Med sin omvittnat goda näsa för marknadens svängningar, bör han veta.