<I>Rakt på sak</I> Motigt för EMU-anhängarna
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det handlar inte om att svenskarna är dåligt informerade eller att ja-sidan "inte får ut sitt budskap". Problemet är att folk har svårt att se fördelarna med att överge kronan, men desto lättare att se nackdelarna med att införa euron. Det värsta är att argumenten för medlemskap i EMU faktiskt är rätt svaga - på kort sikt i varje fall.
Den märkliga situationen har uppstått att ekonomerna i allmänhet talar om de politiska fördelarna med EMU, medan politikerna försöker se kortsiktiga ekonomiska fördelar (som ekonomerna alltså inte ser). Finansminister Bosse Ringholm har till och med börjat inteckna den framtida tillväxten till följd av EMU. Vilket med tanke på Ringholms meriter som prognosmakare inte lär hjälpa upp saken för ja-sidan.
<b>Ingen snabb kick</b>
Det är faktiskt inte mycket som tyder på att den svenska ekonomin skulle få någon snabb kick av ett EMU-medlemskap. Tvärtom, om vi går in i EMU med stigande arbetslöshet medan resten av Europa börjat återhämta sig, kan vi hamna i den sämsta av världar.
Den europeiska centralbanken stramar åt penningpolitiken, medan vi skulle behöva lätta den. Samtidigt skulle våra möjligheter att bedriva en mer expansiv finanspolitik också inskränkas, utöver vad som redan gäller på grund av att vi inte har samlat tillräckligt i ladorna under de goda åren. I den rävsaxen sitter Tyskland i dag och det försenar återhämtningen där och i hela Europa, låt vara att tyskarna även har en del strukturella problem.
Svenskarna befarar också snabba prishöjningar i samband med valutabytet. Affärer och restauranger kommer att runda av uppåt, inte nedåt. Det har skett på andra håll i Europa, och det kommer att ske även i Sverige. Till detta kommer övergångskostnaderna på miljardtals kronor som också måste slås ut på priserna och drabbar oss konsumenter.
<b>Politisk splittring </b>
De ekonomiska fördelarna kommer på längre sikt, tidigast om 5-10 år, i form en snabbare tillväxt i hela Europa än vad som skulle ha blivit fallet utan gemensam valuta. De politiska effekterna är inte heller så snabba och tydliga. Men det är uppenbart att freden och stabiliteten i Europa ökar genom att länderna binds samman med en gemensam valuta. Europa kommer också att stå starkare mot påtryckningar från USA och andra starka ekonomier och den s k marknaden.
Agitatoriskt i folkomröstningskampanjen är detta kanske inte så mycket att komma med. Särskilt som vi idag ser ett politiskt splittrat Europa som har påtagligt svårt att få någon ordning på sina gemensamma institutioner. Det s k framtidskonventetet skulle skapa en tydligare beslutsstruktur i EU, men resultatet verkar bli det rakt motsatta.
Problemet är att många medlemsländer, däribland Sverige, inte kan bestämma sig för vilket slags Europa man vill ha: Ett medborgarnas Europa med direktvalda europeiska institutioner och "överstatlighet". Eller ett regeringarnas Europa, där i ministrarna träffas i Bryssel och gör upp om nya lagar över huvudena på sina egna parlament, s k mellanstatlighet.
<b> Tungt i nej-skålen</b>
Alla dessa stämningar av osäkerhet kommer att väga tungt i nej-skålen. Särskilt som socialdemokraterna vacklar och inte längre har någon klar linje. Beslutsamheten från den socialdemokratiska extrakongressen på våren 2000 är som bortblåst.
I stället ser vi en regering där till och med näringsministern argumenterar mot ett EMU-medlemskap. Pagrotsky kallar i tidskriften Tiden euron för en "en machovaluta som drar på oss onödig arbetslöshet". Inte ens Persson verkar längre särskilt övertygad- kanske beroende på att han inte vill sätta regeringsmakten på spel.
I stället har en sparbanksdirektör från Piteå kallats in för att leda den socialdemokratiska ja-kampanjen. Men norrlänningarna - de som nu är kvar däruppe - sliter fortfarande med frågan om de ska vara med i EU och lär inte komma att avgöra EMU-omröstningen.
Jag hoppas vi slipper se panikinhopp sista veckorna av Persson m fl socialdemokrater där det ställs ut rundhänta men orealistiska löften om framtiden i Euroland.