<I>Rakt på sak</I> Köp inte grisen i säcken, Persson
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett litet gäng krigshökar kring Bush håller korten tätt intill sig. De som på det minsta vis ifrågasätter kriget, stämplas som opatriotiska. Med det vapnet kunde Bush vinna kongressvalen i november, men det betyder inte att alla amerikaner skulle vara för kriget. En stor majoritet av demokraterna i representanthuset och nästan hälften av demokraterna i senaten röstade mot krigsfullmakten.
<b>Kritik mot Bush</b>
Efter valet har även ledande demokrater tagit bladet från munnen. Häromdagen gick förre vicepresidenten Al Gore, den i dag mest trolige utmanaren till Bush i presidentvalet 2004, ut med en mycket hård kritik mot Bushs sätt att använda kriget i partitaktiska syften. Han kritiserade också Bush för att försumma kampen mot terrorismen genom att flytta fokus på kriget mot Irak.
På den punkten är Bush politiskt sårbar. Det är uppenbart att kriget mot terrorismen kört fast. I Afganistan möter de amerikanska trupperna ökat motstånd från talibanerna som stärkts av valet i Pakistan. De av USA återinsatta krigsherrarna behärskar en stor del av Afganistan och hindrar en normalisering av landet. I Kabul tvingas president Karzai ha amerikansk livvakt för att inte bli mördad av försvarsdepartementets folk. Ingen kan idag säga när USA kan ta hem sina trupper från Afganistan, och hur kostsam insatsen blir i amerikanska och afganska liv innan den kan avslutas.
<b>Gör lång näsa</b>
Samtidigt gör bin Ladin, bildligt, lång näsa åt amerikanerna i den arabiska TV-stationen Al Jazia och hotar med nya attacker. al-Qaidas förgreningar visar sig också ha kapacitet att utföra terrordåd i stort var som helst. Terrorhysterin breder ut sig i världen.
Många amerikaner frågar sig om detta är rätt tillfälle att starta ett nytt krig i Mellanöstern som skulle utmana hela den islamiska världen, och som i sig skulle utlösa nya terrordåd. De får stöd av CIA, som hävdar att Irak inte utgör något hot mot USA, men kan bli det om USA går till angrepp.
Man frågar sig också vad kriget syftar till: Att förstöra de påstådda vapnen eller störta Saddam Hussein? Om det senare är syftet, vem/vilka ska Saddam ersättas med? Folkmajoriteten shiiterna som har nära band med Iran? Hur länge måste USA ockupera Irak, och kommer detta att tålas av omgivande arabländer?
<b>FN ger USA alibi</b>
I Sverige utmålas säkerhetsrådets beslut som en stor framgång för FN. Fast det är uppenbart att deklarationen kan tolkas hur som helst och på intet sätt binder USA. Den ger tvärtom ett utmärkt alibi för USA att angripa Irak, när som helst.
Ett exempel: Trots att det inte finns bevis för att Irak har några massförstörelsevapen kvar, ska Irak senast den 8 december deklarera sitt innehav av sådana. Antag att man inte har några att deklarera? En tom lista utlöser närmast med automatik ett amerikanskt angrepp. Men även om man redovisar ett innehav, kan USA hävda att listan är ofullständig. Varje verklig eller påstådd provokation mot inspektörerna kan bli en förevändning. Sit men inte minst: USA kan också underkänna inspektörernas rapport i februari, om Bush nu har tålamod att vänta så länge.
Fast vad väger väl dessa argument mot det som Bush använde i ett tal i Texas i höstas:
- Saddam ska inte komma undan. Han försökte ju döda min pappa!
Att hämnas ett påstått mordförsök på Bushs farsa är naturligtvis en angelägenhet för hela världen. Så vi skickar väl ett Herkulesplan till fronten, Göran Persson? Med tydliga anvisningar om att det bara får användas i fredliga syften.