<I>Rakt på sak:</I> Förvirrade väljare ger virriga politiker
Torsten Nilsson
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den andre som jag lyfte fram i artikeln, arbetarpartiets nye ledare Ad Melkert, avgick häromdagen sedan Fortuyn postumt fått fler mandat i parlamentet än socialdemokraterna.
Nog svänger det om europeisk politik just nu, även i ett annars så stabilt land som Nederländerna. Samtidigt vill jag något nyansera vad som hänt där. Visst är det allvarligt att det kommer in 26 totalt förvirrade personer i det nederländska parlamentet. Men det finns trots allt 124 ledamöter till.
De 26 kommer mycket snabbt att antingen göra bort sig, eller ta det politiska livet av varann. Damerna på "Lijst Pim Fortuyn" har redan anklagat sina manliga kollegor för sexuella trakasserier.
Dock icke framlidne Pim själv, för han var öppet homosexuell och grundade en del av sin kritik mot invandrarna på att dessa hotar toleransen i det nederländska samhället!
<b>Ingen nazist</b>
Pim Fortuyn var ingen Jörg Haider eller Le Pen, varken nazist eller fascist. Han var ett akademiskt mediefenomen, mer till vänster än till höger. Personerna på hans i hast hoprafsade lista verkar inte så farliga heller, om de ens vet varför de hamnat i parlamentet.
Något partiprogram finns inte, och det kommer väl att utvecklas en hel vetenskap kring vad partiets grundare egentligen hade tänkt sig att uträtta i politiken.
Vad som inte heller observerats i Sverige är att kristdemokraterna (CDA) hade nästan lika stor framgång som Pim Fortuyns lista. CDA har regerat Nederländerna i 70 år.
Så många väljare valde faktiskt ett tryggt och relativt progressivt parti, när de nu inte kunde stödja något av regeringspartierna.
Men visst är det en tankeställare att en kändis utan politiskt program över en natt kan bli större än etablerade partier som socialdemokraterna (PvdA) och de konservativa (VVD) som också gick kraftigt tillbaka.
Många skyller Fortuyns framgång just på samarbetet mellan PvdA och VVD, den "lila" koalitionen, som inte gav väljarna något alternativ. Breda koalitioner är inte alltid bra för demokratin.
Säkert är också att regeringar inte längre vinner val på aldrig så lysande meriter. Väljarna är mer intresserade hur politikerna ska lösa dagens problem, än hur de löst gårdagens. Det har vi sett i en rad val nu.
<b>Danskt gemyt</b>
Jag vill därmed inte underskatta de antidemokratiska krafterna i Europa. Men jag är mer orolig för länder som Frankrike, Italien och för den delen också Danmark Le Pen leder ett väl organiserat halvfascistiskt parti med starka lokala fästen .
Italiens Berlusconi representerar ett nytt hot mot demokratin. En finans- och mediemogul med tvivelaktig moral som använder den politiska makten för att ytterligare stärka sin personliga makt.
Och i Danmark genomför Leijonborgs liberala partivänner just nu hela Dansk folkepartis främlingsfientliga program, och mer därtill. 400-500 unga familjer bereder sig på att fly till Skåne. Den danska gemytet är inte mycket att skryta med. Om det någonsin varit det.
<b>Sharon nästa?</b>
Men civilisationen gör vissa framsteg också. Passade på att besöka krigsförbrytartribunalen för Jugoslavien. Några meter från mig - fast på andra sidan av en skottsäker glasvägg - satt en viss Slobodan Milosevic och försvarade sig så gott han kunde. Snart får Haag en ny permanent krigsförbrytardomstol, ICC, som kan åtala presidenter om det behövs. Domstolen stöds av i stort sett hela världen, utom USA, Kina, Irak och Israel.
Bushgänget hotar till och med att frita amerikaner som ställs inför rätta för krigsförbrytelser i Haag. Jag kan i andanom se amerikanska marinkårssoldater storma Haags stadsfängelse. Israel tar sig väl samma rätt att lyfta ut Sharon och hans ministrar och generaler om de skulle hamna där.
EU stöder enhälligt ICC. Och Sverige ratificerade stadgan samma dag som Milosevic burades in i Haag. Jag är trots allt stolt över att vara medborgare i det skakiga Europa.