Irakisk fasad för fortsatt ockupation
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den amerikanske ståthållaren Paul Bremer skriver under transfereringspapperen vid en ceremoni som av säkerhetsskäl hålls hemlig och tidigareläggs två dagar.
Han lämnar sedan skyndsamt landet i helikopter, förmodligen lättad över att kunna sätta sig i säkerhet. Men först har han överlämnat en hövlig begäran från president Bush om att det nu - på papperet - fria och självständiga Irak ska upprätta diplomatiska förbindelser med USA.
Ambassadör utsedd
En amerikansk ambassadör är redan utsedd och väntar bara på resorder. En amerikansk ambassad med tusen anställda och filialer runt om i landet står redo i Irak.
Dit flyttar nu de amerikanska administratörer som inte blir kvar i ministerierna. För säkerhets skull har Bremer besatt alla nyckelposter i departementen med pålitliga irakier, varav många länge stått på CIA:s lönelista och förmodligen alltjämt gör det.
Kvar i mötesrummet sitter en regering som knappt kan lämna huset. Bestående av folk som i irakiernas ögon kommer "utifrån" och som är avskuren från daglig kontakt med de landsmän de är satta att styra. En regering som för sin egen säkerhet och för att genomföra sina beslut måste förlita sig på 160.000 ockupationssoldater, immuna mot åtal inför landets domstolar.
Påminner om Moskva
Det påminner starkt om när Moskva på tid installerade vänligt sinnade regeringar i Östeuropa.
Sedan plockar man fram Saddam Hussein ur garderoben och överlämnar honom till den irakiska rättvisan, hur den nu ser ut. Men bara på papperet, fysiskt är han fortfarande i amerikansk fångenskap.
Helst skulle nog USA vilja ha honom kvar där på obestämd tid. För tänk om Saddam under rättegången berättar om det nära samarbete han hade med USA ända fram till Kuwaitkriget!
Alltså under den tid han gasade ihjäl iranier och kurder och begick övriga brott som han nu ska få stå till svars för. Bäst hade varit om Saddam och hans hejdukar skickats till den internationella krigsförbrytardomstolen ICC i Haag, men den vill USA inte veta av.
ICC har i motsats till den irakiska specialdomstolen egna utredare och behöver inte förlita sig på amerikanska experter. Den internationella domstolen arbetar också under fullständig öppenhet.
Handlar om inrikespolitik
I grunden handlar det naturligtvis om amerikansk inrikespolitik. Irakkriget har blivit en kvarnsten om halsen på Bush inför presidentvalet i november. Flertalet amerikaner ser idag kriget som ett misstag.
De känner sig lurade av Bush och de är trötta på att ensamma bära förlusterna och kostnaderna för ett krig som har skapat större problem än det har löst. Allvarligast för Bush är att allt fler amerikaner tror att kriget i Irak ökat riskerna för nya terroristattacker.
Bush måste åtminstone skapa intrycket att det sker framsteg i Irak. Därför låtsasspelet i Irak under den senaste veckan.
Lär dröja länge
Är det då inte ett steg i rättning att USA nu börjar återlämna makten till irakierna? Jovisst. Men eftersom det mesta av våldet riktar sig mot den amerikanska ockupationen och den inte upphör, lär det dröja innan säkerhetsläget förbättrats så mycket att irakierna kan styra landet själva.
För det andra uppfattas interimsregeringen av de flesta irakier som ett verktyg för ockupationsmakten.
För det tredje är det oklart vad USA har för agenda i Irak. Mycket tyder på att man tänker försöka behålla det avgörande inflytandet i Irak under lång tid framåt. För att säkra oljan, hålla nere fundamentalismen och stödja sin allierade Israel.
Om det lyckas, är förstås en helt annan sak.