Inte vem som helst som knarkar
Tillgången på lättillgänglig och billig alkohol och narkotika ökar i samhället. Men antalet konsumenter ökar uppenbart inte i samma omfattning som tillgången. I går presenterades en stor drogvaneundersökning av den halvstatliga organisationen CAN.
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det tycks vara så att det framförallt är människor som redan är inne i droghanteringen som ökar sitt missbruk när tillgången ökar och priserna faller.
Den tidigare så omhuldade totalkonsumtionsideologin - desto mer droger desto fler missbrukare - bör nu på allvar ifrågasättas som allenarådande rättesnöre för drogpolitiken. Det behövs, om inte ett ideologiskifte så i vart fall en fördjupad och förnyad preventionsstrategi i den svenska drogpolitiken. Enligt internationella undersökningar - bl a EU: s narkotikabyrå i Lissabon - är förebyggande insatser mot riskgrupper och riskmiljöer underutvecklade i Sverige. Allmänprevention är självklart viktigt men en stor del av dem som sedan utvecklar tunga missbruksproblem fångas inte upp av de allmänna insatserna. Därför behövs en mer riktad prevention för människor som tidigt visar t ex aggressivitet, oordning, depression, skolk, mm.
Det är kort sagt inte "vem som helst" som fastnar i tunga missbruksproblem. Prevention som vänder sig till "vem som helst" är således inte tillräckligt effektfull.