Inte nådigt i vare sig slott eller jordkällare
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vissa skulle sannolikt beskriva 2003 som särskilt nådefattigt. Tänk till exempel på den som spenderat huvuddelen av året nedgrävd i en jordkällare med enbart sedlar, mynt och vapen som sällskap. För att sedan bli upphittad, undersökt och exponerad inför hela världens tevekameror. Ett tragiskt slut på ett liv i lyx och flärd kantat av hyllningar och till synes obegränsad makt.
Svårt vara kung
Inte ens den som bott i slott har i och för sig haft det särskilt nådigt året som gått. 2003 har det inte varit lika lätt att vara kung i verkligheten som i sagan. Kungen och prinsessorna har fått slåss mot illvilliga rykten och obekväma rapporter i såväl utländska som svenska medier. I Sverige har det skett en förskjutning av den allmänna opinionen.
En familj som alltid varit bevakad och kommenterad är numera bevakad och kritiserad.
En del av kritiken grundar sig säkert i Madeleines frekventa krogbesök.
Även om hovet dementerat att det är skattebetalarnas pengar hon festar upp - eftersom hon som allra första medlem i kungafamiljen tjänat egna pengar genom förvärvsarbete - blir vi lite tveksamma. Har verkligen de 30 000 hon i uppfostrande syfte tjänat täckt kostnaderna för hela årets festande på de hetaste innekrogarna?
100 miljoner
Men om inte konungen låtit oss veta att han vill ha höjt apanage hade lillsessans krogbesök kanske passerat mer obemärkt. Förutom de redan nämnd 30 000 kronorna försörjer sig familjen helt på den hov- och slottsstat som kungen årligen får från staten för att klara sina uppgifter. Nästa år handlar det om nästan 100 miljoner kronor. Det räcker alltså inte, enligt kungen. Att han sedan i sitt årliga jultal kritiserar näringslivstopparnas girighet ger det hela ett stänk av komik. Inte vill han dra fram i offentlighetens ljus hur de 100 miljonerna han redan får används heller.
Hälften av dem redovisar han. Resten vill kungen hålla hemligt.
Så här med snällhetens högtid i närminnet måste man väl tycka lite synd om mannen som levt i en håla i jorden 2003. Alla hans fruktansvärda brott till trots. Men utan några som helst jämförelser i övrigt tycker jag faktiskt också lite synd om familjen som levt i svensk slottsmiljö.
Har tillräckligt
Missförstå mig inte. Det är inte synd om dem för att de får för litet apanage. Både mannen i hålan och kungen på slottet har sekiner så att det klarar sig. Men om kungen och hans familj är det synd för att de har fötts till ett ämbete och inte valt det själva.
Det finns många exempel på demokratibrist i världen. Att födas till ett ämbete är en sådan. Men den ordningen är inte bara odemokratisk utan på många sätt också omänsklig. De flesta av oss andra får uppleva friheten i att tjäna egna pengar, välja en utbildning och ett arbete som passar oss och bygga oss ett eget liv. Inte tvingas in i en roll som tilldelats oss av födsel. På 2000-talet borde det vara var och ens rätt att få göra det. Även om vi råkat födas Bernadotte.