DEBATT: Ingen räkmacka för Montenegro

Serbiens utveckling sedan kommunismens fall och det senaste Balkankrigets slut gör Montenegros vilja att bryta sig loss högst begriplig. Montenegro har blicken stadigt riktad mot väst och mot EU. Många av dem som röstade ja till självständighet anser att knytningen till Serbien är något som försvårar integrationen västerut.
Däri har de förmodligen helt rätt. Serbien går kräftgång. Landets regering har mycket låg auktoritet internt och utrikes. Nyligen stoppade t ex EU - kommissionen de förberedande samtalen om landets närmande till unionen.
Det som slutligen utlöste sammanbrottet för de officiella samtalen var serbernas oförmåga och ovilja att lämna ut misstänkta krigsförbrytare till tribunalen i Haag.
Blir Montenegro nu ett självständigt land väntar förvisso ingen färd på räkmacka för de ca 650 000 medborgarna i nationen. Människorna förväntar sig snabba standardlyft och en rask marsch mot västeuropeisk levnadsstandard. Sådana förväntningar är alltid mycket svåra att leva upp till. Grogrunden för missnöje, utökad emigration och politiska/sociala konflikter ökar i sådana lägen.
Montenegros återuppståndelse som ett eget land är värd att uppmuntra. Medlemsländerna i EU bör göra allt vad de kan för att införliva Montenegro i unionen.

Närheten till EU ger stöd och skydd på den besvärliga vandring mot väst som medborgarna har inlett genom att rösta ja till självständighet.
Beskedet från Montenegro kan kanske också bidra till att det styrande etablissemanget i Belgrad ruskas om ordentligt. Folkomröstningsresultatet i Montenegro kan därmed komma att skynda på den demokratiska utvecklingen i Serbien.

Information till våra läsare

Debatt: Ingen räkmacka för Montenegro

1918 annekterade Serbien det lilla landet Montenegro. I går, 2006 efter många sorger och bedrövelser under det gångna seklet, röstade en majoritet av montonegriner för att åter bli en självständig nation.