Ingen perfekt skapelse
EU har i grunden två stora uppgifter. Dels bygger organisationen på sin förmåga att skapa säkerhet och fred bland medlemmarna och gentemot omvärlden. Dels är EU ett marknadsprojekt som syftar till att integrera ländernas marknader och handel med varandra.
EU är lika lite som allting annat en perfekt skapelse, skriver Folkbladets ledarskribent. Här EU-flaggorna utanför huvudkvarteret i Bryssel. Foto: Scanpix
Foto:
Spänningarna inom unionen har ökat under de senaste åren. De rika och utvecklade länderna vill skydda sina marknader mot det stora antalet nya och relativt fattiga medlemsländer som kommit in i unionen. Den fria rörligheten blir mer problematisk när länder med helt olika lönenivåer och kostnadslägen skall samverka utan traditionella handelshinder och tullar.
EU har under åren byggt upp en gemensam byråkrati och budget. Budgeten är försumbar i det stora hela. Ungefär en procent av medlemsländernas samlade budgetar återfinns i den gemensamma kassan. Byråkratin är heller inte särskilt omfattande. De flesta av medlemsländerna har var och en för sig betydligt större byråkratier i sina egna stater.
Den gemensamma budgeten fyller dock en viktig funktion. Pengarna används i huvudsak som smörjmedel för gemensamma framtidssatsningar och som stöd och subventioner till utsatta regioner och branscher.
EU: s byråkrati och budget har ingen större folklig förankring. Inget talar heller för att någon sådan förankring är av nöden. EU är en tjänstemannaorganisation som tar sina uppdrag från demokratiskt utsedda regeringar i medlemsländerna. Demokratin och de medborgerliga relationerna är således ett ansvar för respektive medlemslands lands politiker och regeringar.
Den nu rådande krisen i unionen har därför sina rötter i diverse medlemsländer. När sådant uppstår får EU göra halt medan ländernas regeringar tar ett "snack" med sina medborgare.
I del flesta medlemsländer har medborgarna en tämligen tillbakalutad attityd till EU. De intresserar sig hellre för de 99 % av pengar och beslutskraft som finns kvar i varje enskilt land. Varje land utformar nämligen själv sin egen design på sådant som skolor, sjukvård, äldreomsorg, socialförsäkringar och huvuddelen av skattepolitiken. I stort sett alla medlemsländer finns däremot ytterkantspartier till höger och vänster vars hela nationella affärsidé bygger på motstånd mot sådant som EU kan påstås gynna. I dessa partiers politiska argumentation är unionen spottkopp för politiker som t ex ogillar utlänningar, konkurrens, demokrati, rörlighet, marknadsekonomi, politiska regleringar och/eller storskalighet. Lägger man samman allt som EU beskylls ställa till med här i världen kan t o m en blind och döv person konstatera att unionen omöjligt kan stå för allt detta samtidigt och på en och samma gång.
EU är lika lite som allting annat en perfekt skapelse. Unionen speglar väl i allt väsentligt de ofullständiga skapelser som vi människor är. EU:s storhet består i att organisationen står för fred och säkerhet och öppna marknader. Det är vackert så. Den övriga politiska verktygslådan - inklusive de demokratiska relationerna med sina medborgare - får varje medlemslands politiker stå för själva.