Ingen hejd på olyckorna
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Svenskarna får mer pengar över till annat och kan sätta fart på hjulen i Sverige. Och eftersom de får fler euro och dollar för sina kronor, kan de stoppa undan de slitna campingtälten och resa utomlands igen.
Till råga på allt krymper statens utlandslån och det blir billigare att vara med i EU.
Det är ingen hejd på de olyckor som drabbat landet sedan nej-segern i folkomröstningen.
<b>Marknadens dom</b>
Jag har gjort mitt bästa för att förtränga alla konstiga utspel och uttalanden som gjordes under folkomröstningskampanjen (av ja-sidan alltså, nej-sidan var klok nog att hålla tyst och låta svenskarna tänka själva).
Men ett kommer jag tydligt ihåg. Det var när statsministern på valnatten spände blicken i TV-kameran och olycksbådande förklarade:
- Vi får se hur det går för kronan i natt. Snart kommer marknadens dom!
Svenskarna började nervöst fundera på vad de kunde dra in på. Och de som röstat nej, tänkte förskräckta:
- Vad jag har nu ställt till med? Måste vi flytta?
<b>Sverige går bättre</b>
Nu säger vice finansministern Gunnar Lund att han minsann förutsett att kronan skulle stärkas efter folkomröstningen. Men det var väl om det blev ett ja? I det budgetförslag som lades fram härom dagen och som ställts i ordning före EMU-omröstningen, räknar regeringen i alla fall med en betydligt svagare krona.
Vad visar detta? Jo, att det är många faktorer som påverkar den svenska ekonomin. EMU-medlemskapet hör till de faktorer som betyder minst i sammanhanget.
Just nu påverkas vi av det sätt på vilket president Bush och hans konservativa anhängare missköter den amerikanska ekonomin. Ökade militärutgifter och stora skattesänkningar för rika har urholkat statsfinanserna. Tre miljoner amerikaner har blivit arbetslösa. För att det inte ska bli ännu fler, tvingas Bush släppa den starka dollarn.
Det är svårare att förklara varför kronan stärkts även mot euron. Det motsatta hade legat närmare till hands. Förklaringen är väl att svensk ekonomi går bättre än euroländernas för tillfället. Fundamenta, som ekonomerna kallar det.
Svenska folket tog alltså ett rationellt beslut. De ekonomiska argument som radades upp av Persson & Co under kampanjen var helt enkelt för svaga. Och de politiska argument som kunde ha övertygat svenskarna om att en gemensam valuta är bra för hela Europa på längre sikt slängdes in som jästen efter brödet.
<b>Ett folkligt Europa</b>
Det kommer att ta tid att lappa ihop ett sprucket parti och ett sprucket land. Mycket hänger på statsministern. Dessvärre har Persson inte visat något vidare politiskt handlag på sistone.
Att hänga ut den skicklige och omtyckte näringsministern Leif Pagrotsky till något slags omröstning bland direktörerna, var häpnadsväckande klumpigt gjort. Jag mådde illa redan när Sören Gyll under kampanjen uppmanade Pagrotsky att "hålla tyst", utan att statsministern reagerade. Persson borde naturligtvis ha förklarat för Gyll att det råder yttrandefrihet i Sverige och att socialdemokratiska statsråd inte tar order från storfinansen.
Valet av ny utrikesminister blir viktigt. Vi behöver en folkligt förankrad politiker som med lyhördhet och engagemang kan vinna svenskarna för den europeiska idén. Inte någon som Persson plockat fram på måfå ur rockärmen.
<b>Lyssna på rörelsen!</b>
Viktigt blir också hur Persson hanterar frågan om den nya EU-författningen. Han kommer att i höst resa i skytteltrafik till Rom och Bryssel för att förhandla och de facto fatta beslut på Sveriges vägnar. Det finns risk för att svenskarna upplever att de på nytt körs över av den politiska eliten, särskilt om riksdagen också kommer på mellanhand.
Det känns som om vi som tror på ett folkligt Europa måste göra våra röster bättre hörda inom socialdemokratin framöver.