I år har jag varit medlem i socialdemokratin i halva mitt liv. Jag gick med när jag var 14. Idéerna och värderingarna var det som drog. Jag är stolt som socialdemokrat. Nyligen frågade en person om jag kunde tänka mig att byta parti. Mitt huvud snurrade till. Vilken fråga. Det vore som att en solig sommardag välja en rutten tomat istället för en god glass. Inte för att de andra partierna är ruttna tomater utan för att det helt enkelt inte går att välja något annat när man hittat det man gillar bäst.
Det konkreta svaret på frågan vad man röstar på är naturligtvis att man röstar på partier, men vad innebär det? Vad göms bakom partiprogrammen och partiledarna? En hel massa engagemang skulle jag säga. Men också en hel del mög. Människor man inte vill se på maktpositioner men som ändå når dit.
Oavsett vilket parti som är din smaskiga glass. Varför? För att kollektiva valalternativ - partierna alltså - är utmärkta gömställen för ljusskygga. De som vet att de inte klarar en granskning och som därför smickrar sig fram, hotar sig fram, eller gör både och. Och som därför når de positioner de vill.
Ju längre tid jag har varit politiskt aktiv, desto mer hänger jag mig åt idén om ett större inslag av personalval i det svenska valsystemet. Jag kan nackdelarna. Men personfixeringen har vi redan, men kring två statsministerkandidater som inte är folkvalda. Kritiken om att ökat personalval främst gynnar kapitalstarka kandidater är allvarligast, men det torde möjligt att i stora delar reglera bort.
I en svunnen tid när valkandidater vaskades fram genom rejäla processer i väl förankrade folkrörelser och stora partiorganisationer, var behovet av personval mindre. Då deltog många medlemmar i de interna partivalen. Kandidaterna behövde i princip personväljas till olika partiuppdrag för att kandidera i valet. Men det var länge sedan. Idag väljer en mycket liten del av Sveriges befolkning vilka som är valbara i höstens val.
Om jag som medborgare röstar på ett parti är jag utelämnad till de personer partiet har ställt till förfogande. Jag kan kryssa en person, men mitt kryss innebär även stöd till andra kandidater jag kanske anser olämpliga. Då säger kanske någon att jag kan engagera mig i ett parti för att påverka vilka som blir kandidater. Visst kan jag det, men partimedlemmars möjlighet att påverka detta är små. Lokala undantag finns.
Ett ökat personvalsinslag blir därför lockande, med fördel kopplat till de olika partierna för att behålla den förhållandevis ideologiska prägel svenska val har. För det skulle kännas så mycket bättre att i ett val inte bara få rösta på de idéer man gillar utan även personer man tror kan företräda dem.