Inbjudan till etikett-kurs
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På skolorna ordnar de Nobelfester, så att ungarna får lära sig att vant lägga servetten i vänster knä.
Nu ser jag också att svenska officerare tvingas gå på kurs för att lära sig bordsskick. Läraren Major Lars Nilsson anser att kunskaperna är skrämmande dåliga.
- Allt förstördes på 1970-talet! Då blev bordsskick omodernt och sedan dess har inte föräldrarna kunnat lära sina barn hur de ska bete sig vid matbordet, säger han.
Förmodligen är jag en av dem som varit med att förstöra alltihop. Som jag minns det gick vi en hel del kurser på 70-talet.
Men just bordsskick var inte prioriterat.
Beredd dra värja
Det finns förklaringar till alla regler. En del av dem har väldigt lite med oss i vår tid att göra. En man har bordsdamen till höger om sig,så att han snabbt kan dra sin värja för att skydda henne.
- Varför ska man försöka hänga upp såsen på gaffelkrokarna, när det finns knivblad, frågade sig Albert Engströms tecknade figur.
Regeln - aldrig kniven i munnen - har förstås uppkommit för att man ska undvika att skära sig.
Det kan säkert vara bra att gå grundkursen. Men man måste komma ihåg att regelverket varierar mellan olika kulturer.
Servetten slängs
I Kambodja anses det ohyfsat att lämna servetten på bordet efter måltiden. Ingen ska behöva ta med händerna det som du torkat dig kring munnen med. Ett person med gott bordsskick slänger servetten på golvet på krogen, så att personalen kan sopa upp den. På lite finare ställen ställs det fram papperskorgar där kycklingben, rester efter skaldjur och servetter ska slängas.
Tanken att någon ska tvingas plocka med sådant du haft i munnen anses suveränt äcklig. Det känns lite konstigt först att slänga servetten på golvet. Men regeln är ju faktiskt logisk och fullt förståelig.
I Frankrike finns det helt klart regler om bordsskick. Säkert har jag gjort bort mig flera gånger vid besöken hos vännerna där.
Men så förtvivlat viktigt är det inte. En engelsman jag träffade just i Frankrike gav mig rätt:
- Visst, du vet i Frankrike har de god mat - vi i England har i stället gott bordsskick!
Men en sak är viktig när man sitter till bords i Frankrike. Att samtala. Det kan bli svårt när de få franska glosorna redan tagit slut, men man får försöka. Faktum är att Major Lars Nilsson har med just det som en viktig del i etikettkursen.
Att försumma sin bordsgranne är det näst värsta man kan göra vid en middag. Snacka i mobiltelefon istället som Göran Persson på Nobelfesten. Riktigt dåligt bordsskick är att bry sig mer om maten - än om sällskapet.
Allt kokar ner till hänsyn. Att veta hur man använder fruktknivar och hummergafflar är inte så noga.
Men man ska visa respekt för de som sitter vid bordet.
Att rapa skönt
Jag minns en LRF-kongress för många år sedan som jag bevakade som reporter. Den avslutades med middag. Kött och potatis.
Öl och snaps. Efter snapsen beställde ordföranden bredvid mig in Ramlösa.
- Jaså, du går över till vatten nu?
- Nejdå, men jag brukar få rapa så skönt efter en Ramlösa!
Bondeledaren blev bönhörd. Han rapade så det stod härliga till. Vi var några journalister som skrattade så vi fick magkramp åt det senare på kvällen. Så man kan inte säga att vi blev direkt störda av det. Hänsynsfullt var det förstås inte av min bordsgranne, men det finns värre saker man kan göra vid ett matbord.
Det näst värsta man kan göra är alltså att inte tala med de som sitter bredvid. Det absolut värsta då? Att kommentera grannens bordsskick! Om man bara har det i minnet så bryter man inte mot grundlagen för Vett och Etikett. Så jag tror jag avvaktar med kursen i alla fall.
Det var bara det jag ville säga.
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>