Illusionen av ett lås
Christer Sandberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tidsåtgången är densamma som när du öppnar med en nyckel och det krävs inte mer kraft.
Det är inte så att jag brukar stjäla bensin och därför vet hur man forcerar låsta tanklock.
Men jag hade lyckats tappa nyckeln till tanklocket. Och nu var bensinen nästan slut.
- Är det nån som vet hur man öppnar ett låst tanklock utan nyckel?
Jag fick en del konstiga blickar från de andra kunderna på macken i lördags.
Men en kille som stod bakom disken flinade lite och sa:
- Jo, det har jag faktiskt varit med om förut.
Han kollade inte att jag ägde bilen.
Raskt tog han istället fram en skruvmejsel och problemet var avklarat på ett kick.
- Det var en här för några veckor sen som också hade tappat nyckeln. Alltså det kan ju verka lite konstigt att jag vet precis hur man gör, men...
- Det är lugnt, jag fattar, sa jag.
Han var absolut ingen tjuv. Bara en händig grabb på macken. Som grabbar var förr i tiden på bensinmackar.
Innan mackarna blev livsmedelsaffärer, korvkiosker, spelbutiker och gud vet allt.
<b>Naiv trygghet</b>
Men det som slår mig är något annat.
Att vi har en lite barnslig syn på det här med säkerhet - och trygghet.
Och man kan fundera på vad det beror på.
Det går ju inte att skydda sig. Nästan inte emot något. Den som nogsamt följer alla kostråd blir ändå inte 125 år.
Det finns inte hjälmar mot allt.
Och något vaccin mot biltjuvar finns det inte.
Teknikens landvinningar kan ha gjort det lite svårare för tjuvarna.
Men jag talad med en kille för några år sedan som var med om följande:
Han hade fått lov att låna en kompis bil som stod i ett stort garage i Motala.
Inga problem. Han hittade bilen genast, öppnade med nyckeln han fått och for iväg till Linköping.
Till yttermera visso var killen advokat och han skulle till tingsrätten. Där står en polisbil som noterar att herr advokaten stiger ur en bil som just anmälts stulen i Motala.
Advokaten förhörs. Men han kan ju med viss trovärdighet hänvisa till kompisen som faktiskt lånat ut bilen.
Det visar sig att den stackars advokaten tagit en bil av samma märke och samma färg som stod på ett annat ställe i garaget.
Poängen är alltså att nyckeln fungerade hur bra som helst.
Att det där inte är något extremt under som händer en gång på miljonen vet jag.
<b>Öppna grannens bil</b>
Jag har andra erfarenheter. En vän har berättat att varje gång hon öppnar sin bil- genom att trycka på en knapp som man gör numera - så går larmet igång på en av grannens bilar.
Varje gång. Alltid samma bil.
- Har du kollat om grannens bil öppnas?
- Det vågar jag såklart inte, tänk om polisen kommer.
När jag har berättat om min väns märkliga erfarenhet så har andra fyllt i med liknande historier.
Man trycker på knappen på bilnyckeln och upplever att inte bara den egna bilen öppnas. Utan också den som står bredvid.
Enligt försäkringsbolagen så finns inte det här. De betalar inte ut ersättning för stulna bilar som är, det de kallar, nyckelkörda.
De betraktar fallen som försök till bedrägeri.
Så är det alltså inte. Dessutom har jag varit med om att visa i ett reportage att det är busenkelt att åka till nyckelsmeden och få de nycklar du behöver gjorda.
Med ett charmerande sätt slipper du visa legitimation och allt går snabbt & enkelt.
<b>Borg som luftslott</b>
Vi lever i ett öppet samhälle. Det finns något väldigt fint med det. Allt ska vara genomskinligt, tillgängligt för alla.
Lås och dörrar är egentligen bara illusioner.
Något för att tillfredsställa vår önskan om den eviga säkerheten. Ingen ska kunna röra oss i det hem som vi gjort till en borg.
Ingen har det tryggare än den som bor i ett luftslott. Jag fortsätter förstås att låsa dörrar.
Samtidigt inser jag att berättelsen om alla hjälmar, bälten och lås är berättelsen om våra ogrundade förhoppningar.
Det var bara det jag ville säga.
<a href=mailto:christer.sandberg@folkbladet.se><FONT COLOR="#0033CC">christer.sandberg@folkbladet.se</a></FONT>