<I>Ledare:</I> Viktig vecka
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Partiprogrammet</b>
Den viktigaste frågan rör partiprogrammet som behandlar partiets politik på lång sikt. Det förra är från 1990 och beskrivs med rätta som föråldrat då det exempelvis inte tar hänsyn till Sovjetunionens fall eller EU-medlemskapet. I debatten om partiprogrammet kommer den spricka som finns i partiet att gå tydligt i dagen. Partistyrelsen föreslår att den gamla, så kallade portalparagrafen, "att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folket händer", som funnits med i partiprogrammet sedan 1944, ska tas bort. Men alla tycker inte att gammelsocialismen ska vädras ut.
Från Stockholms arbetarekommun anser man exempelvis att formuleringen "på många sätt är kärnan i svensk socialdemokrati". De har fel. Förstatligande av privat egendom har aldrig varit den moderna socialdemokratins politik. Att partiledningen vill stryka bort meningen är därför både ärligt och riktigt. Om kongressen ställer upp bakom partiledningen gör den svenska socialdemokratin som bland annat Storbritanniens New Labour tidigare gjort då man med Tony Blair moderniserade partiet och strök bort partiprogrammets socialiseringsparagraf.
<b>Tvingats backa</b>
För att vara säker på att rädda hem denna viktiga symbolfråga har partistyrelsen dessvärre redan innan kongressen tvingats backa i en lång rad andra formuleringar i partiprogrammet. Mest markant är att positiva skrivningar om marknadsekonomin har fått bytas ut mot ett i sammanhanget ganska flummigt resonemang om blandekonomi. Och att socialdemokratin på 2000-talet inte vågar slå fast att "marknadsekonomin är det system som visat sig bäst på att skapa tillväxt och med det resurser för välfärden" - som lydelsen var i det första förslaget - är beklagligt.
För partiledningen är dock viktigt att finna en acceptabel kompromiss om partiprogrammet eftersom många andra besvärliga frågor också behandlas på kongressen. Kongressdebatten om offentliga och privata alternativ på välfärdens kärnområden blir exempelvis en balansakt i den högre skolan. Göran Persson kan dessutom räkna med att få kritik för regeringens inställning till USA:s bombningar av Afghanistan och för den israelvänliga Mellanösternpolitiken.
<b>Ekonomiska utrymmet </b>
Partiledningen har dessutom små möjligheter att glädja ombuden med nya stora reformer. Den internationella konjunkturen har mattats av ytterligare sedan terrordåden den 11 september och gör det ekonomiska utrymmet för reformpolitik allt snävare. Samtidigt bär många ombud med sig egna kostsamma hjärtefrågor in i kongresshallen. Och oavsett om det handlar om a-kassan eller regionalpolitiken har partiledningen allt mindre ekonomiskt utrymme att möta kraven med nya löften. Eftersom socialdemokrater den smärtsamma vägen lärt sig vikten av att balansera egna krav och önskemål med det som är statsfinansiellt möjligt kan kongressen känna det lockande att trycka till partiledningen i en fråga som inte kostar pengar. Det öppnar upp för bakslag på både när det gäller partiprogrammet och i utrikespolitiken.
<b>Viktig uppgift</b>
Bakslag för partiledningen hör dock kongresser till. 350 ombud har under lång tid manglat igenom kongresshandlingarna, diskuterat i sina delegationer, fört samtal med vänner och partikamrater och lyssnat in stämningarna för att därigenom mejsla ut sin egen uppfattning i viktiga framtidsfrågor. Nu stundar en vecka av demokratisk praktik där debatter, kompromisser och voteringar slutligen vaskar fram den politik som socialdemokratin ska gå till val på men som även ska ligga till grund för politiken i ett längre perspektiv. Det är en stimulerande och viktigt uppgift som väntar ombuden när de vid lunchtid sätter sig på sina platser i kongresshallen i Västerås.