<I>Ledare:</I> Succé och katastrof
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Utanför avspärrningarna slog en pöbel av företrädesvis anarkister sönder såväl staden som ett femtiotal polismän. Alla ansträngningar till en ökad dialog som regeringen, Göteborgs stad och polisen gjort inför toppmötet raserades snabbt när mobben av våldsverkare drog fram längs Avenyn.
De förtjänar förakt och fängelsestraff.
<b>Måldatum</b>
Att det svenska ordförandeskapet lyckades få fram ett måldatum för utvidgningen är viktigt för att sätta press på medlemsstaterna, kommissionen och ansökarländerna. Nu finns en tydlig ambition att låta de länder som förhandlat klart 2003 vara med i valet till Europaparlamentet 2004. Det är inte bara en tydlighet som tidigare har saknats.
Tidsperspektivet är betydligt mer optimistiskt än tidigare. Att regeringen med Göran Persson i spetsen har kunnat ro uppgörelsen om tidtabellen i hamn beror i sin tur på att Sverige som ordförandeland lyckats snabba på förhandlingarna med ansökarländerna. Svåra frågor som den fria rörligheten och jordbruket har fått sin lösning för de som står närmast en EU-anslutning. Det senaste halvåret har inneburit att förhandlingarna gått fortare än någon kunde tro.
<b>Utvidgningen</b>
Utvidgningen av unionen med staterna i Östeuropa är den viktigaste framtidsfrågan för EU ur ett svenskt perspektiv.
Därför är det orättvist att kritisera regeringen för att Sverige inte tog uppgiften att föra debatten om framtidsfrågorna på allvar, en kritik som statsvetaren Olof Petersson förde fram på DN-debatt igår och som även kan väntas från moderater och folkpartister.
Djärva utspel om ett federativt eller konfederativt EU hade säkert givit diskussion men inte särskilt många bestående resultat. Det har därför varit klokt av statsministern att fokusera arbetet på den verkligt viktiga och substantiella frågan om att utvidga EU före en mer akademisk diskussion om vad EU ska utvecklas till.
Det är dessutom en diskussion som är lättare att föra när man inte är ordförandeland med ansvar för att driva EU-arbetet framåt i många konkreta frågor.
<b>Radikal förändring</b>
Genom att utvidgningen nu blir möjlig inom en relativt kort framtid kommer unionen dessutom att förändras radikalt. Nya medlemsstater betyder att nya traditioner och värderingar förs in i samarbetet. Ett större antal medlemmar kommer även att öppna fler möjligheter till en flexibel integration.
Den största skillnaden kommer emellertid att vara att vi inte längre kommer att se länder som Polen, Estland, Tjeckien och Ungern som Öststater utan som EU-länder i Östra Europa. Därmed kommer de förändringar som inleddes med murens fall och järnridåns kollaps i slutet av 1980-talet om några år att vara helt genomförda.