<I>Ledare:</I> Skakigt för v
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En mycket viktigt orsak till denna framgång är Gudrun Schymans egen person och hennes förmåga att kommunicera med människor. Ett ännu viktigare skäl till förvandlingen är dock att ledningen lyckats tvätta partiet rent från kommuniststämpeln. Så länge vänsterpartisterna förknippades med sovjetsystemets förtryck och misslyckade ekonomiska experiment, var partiet dömt till en tillvaro i den politiska undervegetationen.
Med Gudrun Schymans känsliga politiska näsa har kommunism bytts till feminism. Det har inte bara gjort partiet rumsrent utan även mer än dubbelt så stort. Under den första halvan av mandatperioden såg det heller inte omöjligt ut för vänsterpartiet att nå upp till de 20 procent som man säger sig eftersträva i höstens riksdagsval.
Men på senare tid har det kommit grus i maskineriet. I takt med att socialdemokraterna ökat i väljaropinionen har vänsterpartiet börjat trampa vatten eller rent av att backa. Samtidigt har partiet börjat ställa till det för sig. Gudrun Schymans tal till partikongressen där hon liknade svenska män vid talibaner är ett sådant exempel som gjort att framförallt många manliga väljare börjat tvivla på vänsterpartiet.
Ett annat liknande exempel är partiets makt och ägandekonferens i Sundsvall där vänsterpartisterna under helgen har fått leva ut sina kommunistiska lustar. Delegater från hela landet har tagit ställning till partistyrelsens strategidokument, Vänstern, ägandet och makten, som skissar på hur ett kommunistiskt Sverige kan förverkligas. För partiets kommunister är konferensens blotta existens en framgång och med partistyrelsens mycket långtgående förslag om socialiseringar är det inte konstigt att vänsterflygeln är nöjd.
Vänsterpartiets övergripande strategi är att successivt öka det gemensamma ägandet i förhållande till det privata så att huvuddelen av näringslivet ägs gemensamt. Tanken är att statens ägande skall öka och att staten får ansvaret för banker, kreditinstitut, börsen, kommunikationer, energiförsörjning och läkemedel. Staten förväntas även utveckla nya spjutspetsföretag i branscher som läkemedel och genom fondsystem skall den successivt ta makten över storföretag som idag är privata. Kvar i det privata näringslivet blir i vänsterpartiets drömsamhälle bara mindre företag, även om konferensen till skillnad från partistyrelsen inte ansåg att småföretagen var mer demokratiska än stora företag.
Vänsterpartiets strategi består av en stor dos 70-talsnostalgi och den saknar både realism och en ordentlig omvärldsanalys. Det är lätt att återigen dra paralleller mellan vänsterpartiet och de gamla kommunistiska ekonomierna.
Därmed riskerar partiet återigen att fläckas av sin tvivelaktiga historia - och det i ett läge när opinionssiffrorna redan sjunker. Med en ekonomiskt politik där förstatliganden av näringslivet står högst upp på dagordningen kommer valrörelsen att kräva oerhört mycket av Gudrun Schymans kommunikativa förmåga.
Misslyckas hon att tona ner den ekonomiska politik partiet numera står för riskerar vänsterpartiet att hamna närmare fyraprocentsspärren än de 20 procent som partiledningen drömmer om.