<I>Ledare:</I> Persson nosar på egen majoritet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Socialdemokraternas framfart i opinionen är i grunden välförtjänt. Under mandatperioden har det mesta gått åt rätt håll. De flesta hushåll har det bättre ekonomiskt idag jämfört med hur man hade det för fyra år sedan. Trygghetssystemen har förbättrats samtidigt som skolan och vården har fått rejäla förstärkningar. Men framför allt har jobben blivit fler. I förra veckan meddelade AMS att arbetslösheten är nu den lägsta på tio år. Det skulle vara märkligt om allt detta inte gav utslag i opinionsmätningarna.
Men alla är givetvis inte glada åt att det går bra för socialdemokraterna. Miljöpartiets nyvalda språkrör varnade för den olycka som skulle inträffa om "mys-Persson" fick egen majoritet i parlamentet. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand har dock värre saker att oroa sig över än att de kan förlora partiets vågmästarroll i riksdagen. I Ruabs mätning är De Gröna återigen under fyraprocentsspärren och riskerar därmed att åka ur riksdagen.
Även för de borgerliga är socialdemokratins framgångar ansträngande. Sedan förra mätningen har de fått ganska stort utrymme i debatten - dels med sina gemensamma förslag för tillväxt och dels med sina respektive motförslag till regeringens vårbudget. Ändå vill det sig inte riktigt för någon av dem. Därför är det kanske heller inte så konstigt att de borgerliga inte anstränger sig nämnvärt för visa upp en enad front mot regeringen. Centerpartiet har exempelvis i en rad frågor gett sig på sina borgerliga bröder. Det är uppenbart att egen profilering och röstmaximering nu går före ett gemensamt uppträdande för att vinna regeringsmakten.
<b>Lämnar Lundgren</b>
Även moderaterna ser ut att ha givit upp kampen om ministertaburetterna. Istället gör man nu allt för att behålla makten i Stockholm. Ett tydligt tecken på detta är att partiets presschef Leif Gripestam nu lämnar jobbet hos Bo Lundgren och istället börjar hos Kristina Axén Olin i Stockholms stadshus. Det är uppenbart att det handlar om att rädda det som räddas kan. Att inte vinna regeringsmakten skulle vara illa för moderaterna men att också förlora sitt "skyltfönster" skulle vara katastrofalt. Då riskerar borgerligheten att socialdemokratin återigen dominerar den politiska scenen såväl nationellt som i alla de större städerna.
<b>Många är osäkra</b>
Trots de stora avstånden mellan blocken är det för tidigt att ta ut något valresultat i förskott. En intressant "detalj" i Ruabs undersökning är att mer än var fjärde tillfrågad är osäker på vilket parti han eller hon ska lägga sin röst på i höstens val. Det är en mycket stor del av väljarkåren. Hur dessa människor väljer att rösta kommer att påverka valutgången. De kan rädda partier kvar i riksdagen - eller se till att ett eller flera tvingas lämna den. De kan ge socialdemokraterna egen majoritet - eller stärka upp det borgerliga blocket och lägga grunden för ett regeringsskifte. Med tanke på den stora andel som är osäkra och med vetskap om att människor slutligen bestämmer sig för vilket parti man ska rösta på allt senare, kan vi vara säkra på att valrörelsen kommer att bli intensiv. Det är den 15 september som valet avgörs.