<I>Ledare:</I> Moderaterna målar svart
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att den negativa strategin nu omsätts i praktik är lätt att se i den politiska debatten. Rötmånadshistorien om statsminister Göran Perssons användning av statsflyget hade moderata intressenter som förre statssekreteraren Peter Egarth och KUs ordförande Per Unckel. Ett annat exempel är hur moderaterna driver frågan om brottsligheten. Den moderata ordföranden i riksdagens justitieutskottet, Fredrik Reinfeldt, menar att regeringen gjort Sverige till ett drömland för yrkeskriminella och att fängelserna är som rena pensionaten. På samma tema fortsatte moderatledaren Bo Lundgren i sitt sommartal i Simrishamn i lördags där han på menade att justitieminister Thomas Bodström blundar för utvecklingen.
Samtidigt passade Lundgren på att kräva strängare straff. Det överdrivet höga moderata tonläget i dessa frågor väcker farhågor även i det borgerliga lägret. Liberala Sydsvenskan skrev i gårdagens ledare att moderaternas retorik kan föra tankarna till populistiska partier på kontinenten.
Men det är inte bara inom kriminalpolitiken som moderaterna svartmålar.
Den som tog del av Bo Lundgrens sommartal fick höra en oppositionsledare som utöver brottsligheten radade upp mörka beskrivningar om tillståndet i landet. Regeringen är passiv, maktfullkomlig och saknar visioner. Persson är en cirkusdirektör, Östros är tyst, Ringholm snarkar. Som vanligt kritiserades de "höga skatterna".
Den destruktiva moderata kampanjen kan ses som ett nederlag. Uppenbarligen tror inte partiet att den egna politiken räcker till för att man ska vinna valet. Och med tanke på att Skops senaste opinionsmätning visar att över 60 procent av väljarna har stort förtroende för regeringen, är det inte så konstigt att självförtroendet sviktar. Men strategin är samtidigt riskfylld. Dels för moderaterna när väljarna inte känner igen sig i den mörka bilden partiet målar upp. Det gör att Lungren ser ut att vända verkligheten ryggen snarare än regeringen. Dels för demokratin när den negativa valkampanjen lyfter fram det människor mest av allt ogillar i politiken. Det riskerar att öka politikerföraktet och minska valdeltagandet.
Möjligen ser dock inte moderaterna det senare som någon risk utan som en möjlighet. Ett högt valdeltagande brukar anses vara positivt för socialdemokraterna och då är det väl bara bra om kampanjen förs så att fler vänder politiken ryggen?
Att det finns lite utrymme för att förklara den egna politiken visade Bo Lungren genom att inte svara på de frågor många människor har inför den moderata politiken. Samtidigt som Lundgren i mörka färger beskriver situationen i skolan och vården förslår hans parti skattesänkningar på en bra bit över 200 miljarder kronor. På tio års sikt ska var tredje skattekrona försvinna från den gemensamma sektorn. Inför utsikterna att förklara hur skolan och vården ska bli bättre med mindre pengar är det lätt att förstå den moderata 70-20-10-strategin. Det är enklare att kritisera regeringen än att sälja in en sådan politik och logik till väljarna.