<I>Ledare:</I> Läget börjar bli prekärt för borgarna
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Prekärt för borgarna</b>
För de borgerliga partiledarna börjar läget bli prekärt. Historiskt har det visat sig svårt för den som ligger så långt efter så nära valet att hinna ifatt till valdagen. Ännu finns det heller ingenting som tyder på att stödet för socialdemokraterna skulle minska. Trots konjunkturnedgången kan regeringen peka på en bra utveckling med god sysselsättning, låg inflation och statsfinanser i god ordning. Dessa ekonomiska fundamenta ger i sin tur trovärdighet åt nya vallöften samtidigt som maxtaxa, skattesänkningar och andra förstärkningar i välfärden både ger pengar i hushållens plånböcker och ökad trygghet i vardagen. Hittills har även Persson med stor skicklighet rensat bordet på frågor där han anser att regeringen kan angripas. Ett sådant exempel är bytet av skolminister och behandlingen av EMU-frågan.
<b>Profilering</b>
Samtidigt som det mesta går socialdemokraternas väg tycks det borgerliga samarbetet ha svårt att fungera. De arbetsgrupper som sedan i somras arbetat för att ta fram gemensamma borgerliga förslag har oerhört svårt att leverera resultat. I takt med att opinionsläget försämras kan detta arbete försvåras ytterligare. Dåliga opinionssiffror ökar helt enkelt behovet av att profilera det egna partier. Att moderaterna i en mätning hamnar under 20 procent kan exempelvis bero på en alltför utslätad och allmänborgerlig profil. För att undvika att bli av med jobbet kan det locka Bo Lundgren att också i retoriken lyfta fram de stora skattesänkningar och radikala systemskifte som hans parti står för. På samma sätt kan Lars Leijonborg och Maud Olofsson stressas att lyfta fram just sina profilfrågor på samarbetets och enighetens bekostnad. Den enda som då har ett reellt intresse av den borgerliga samverkan är kristdemokraternas Alf Svensson som i händelse av en förlust för den samlade borgerligheten måste låta pensionera sig utan att ännu en gång fått beträda en ministertaburett.
<b>Lyckat exempel?</b>
För de borgerliga är det särskilt dåliga nyheter att socialdemokraterna går starkt fram i Stockholmsområdet. I debatten inför valrörelsen har det borgerliga skyltfönstret i huvudstaden varit ett viktigt angreppsområde för socialdemokraterna. Men medan socialdemokraterna kritiserar utvecklingen har de borgerliga tänkt att lyfta fram det som ett sällsynt lyckat exempel på borgerlig politik. När nu väljarna i Stockholm vänder det borgerliga styret ryggen är det inte bara allvarligt för att man därmed riskerar att förlora makten i huvudstaden utan för att socialdemokraternas kritik mot systemskiftet blir mer trovärdigt också utanför Stockholm när de som bor där delar kritiken.
<b>Svårt att hinna i kapp</b>
Trots det stora socialdemokratiska försprånget är alla partiledare överens om att valet långt i från är över ännu. Gemensamt för dem alla är att de behöver bilden av en osäker valutgång för att kunna mobilisera valarbetare och få sympatisörerna till valurnorna. Dessutom är det givetvis sant att val inte vinns i opinionsmätningar. Även om historien visar att det är svårt att hinna i kapp när man ligger långt efter så nära ett val har valrörelsen betydelse. Förra valet lyckades exempelvis kristdemokraterna fördubbla sig under se sista månaderna medan socialdemokraterna mellan maj och september minskade med ca fem procent. Den typen av rörelser i väljarkåren är givetvis inte omöjlig heller denna gång. Men är de troliga?