<I>Ledare:</I> Intet nytt i Mellanöstern
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är facit efter ännu en helg med våldsamheter i Mellanöstern. Det är svårt att se någon ände på den konflikt som under så lång tid producerat så mycket våld och oroligheter.
Helgens terrordåd i centrala Jerusalem och i Haifa i norra Israel, har av allt att döma utförts av palestinska extremister från Islamiska Jihad och Hamas. Att palestiniernas ledare Yassir Arafat kraftigt fördömt attentaten och utfärdat undantagstillstånd på de palestinska områdena lär dock inte hjälpa hans folk nämnvärt. Det är givetvis bara en tidsfråga innan den israeliska hämnden effektueras av landets militära styrkor.
Så lyder den politiska logiken i Mellanöstern. Våld möts med mer våld som möts med ännu mer våld i en spiral som inte tycks ha något slut.
Den utveckling som för bara ett drygt år sedan var en i högsta grad levande fredsprocess tycks nu ohjälpligt död och begraven. Fredens aktörer, socialdemokraten Barak och Yassir Arafat, håller inte längre taktpinnen.
Istället tillåts extremister på båda sidor dominera händelseutvecklingen. Det är uppenbart att Sharon och hans främsta anhängare bland bosättare och ortodoxa judar på den ena sidan - och de extrema palestinska grupperna å den andra - behöver varandra för att kunna driva det spel som riskerar att föra regionen ytterligare ett par steg ner i avgrunden.
Samtidigt är det lika uppenbart att det inte finns någon militär lösning på konflikten i Mellanöstern. Vill Israel leva i fred och säkerhet måste man vara beredd att ge upp de markområden som man idag ockuperar i strid med folkrätten och flera FN-resolutioner. Det finns helt enkelt ingen genväg.
Men ska Israel våga ta det steget behöver man hjälp från den palestinska myndigheten. Så länge den vanliga israelen oroar sig över att sprängas i bitar på bussen eller restaurangen kommer det inte att finnas någon politisk majoritet för att byta land mot fred.
Ska stämningsläget kunna bli annorlunda i Israel måste det våld som palestinska extremister riktar mot civila israeler minska betydligt och allra helst upphöra helt. Och där kan den palestinska myndigheten göra mer. Självklart har Yassir Arafat och hans styre inte full kontroll över allt och alla på palestinskt område men när hans myndighet har agerat kraftfullt har också terrordåden minskat.
Även om det förefaller otroligt att Ariel Sharon kommer att vara den man som leder Israel till fred är det nödvändigt att omvärlden i alla fall försöker sätta ytterligare press på honom. Allra viktigast är hur USA agerar. George W Bush hade länge för avsikt att göra så lite som möjligt i denna konflikt men efter terrordåden i USA den 11 september är det uppenbart även för Vita Husets nya administration att regionen har betydelse för den amerikanska säkerheten.
På motsvarande sätt behöver pressen på palestinierna ökas. Men här krävs inte bara hårdare externt tryck. Ska Arafat våga sätta hårt emot de extrema palestinska grupperna måste han ha internationellt stöd i ryggen och hyggliga utsikter att vinna några fördelar för den vanlige palestiniern. Och dessa fördelar bör i första hand vara en fredlig utveckling i regionen och en förbättrad ekonomisk och social situation på de palestinska områdena. På detta lär man dock få vänta ytterligare en tid.
Efter bombattentaten stänger Israel åter sina gränser för palestinierna med ökade ekonomiska problem till följd. Problem som riskerar att föda ny extremism. Från Mellanöstern finns intet nytt att rapportera. Tyvärr.