<I>Ledare:</I> I terrorns skugga
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Flera palestinier dödades och ett femtiotal sårades under attackerna inne på det palestinska självstyrets område.
Premiärminister Ariel Sharon har dessutom förbjudit sin utrikesminister Shimon Peres att träffa Yassir Arafat trots att mötet varit planerat i flera veckor. Inget tyder på att konflikten har kommit närmare en lösning - snarare tvärtom.
<b>Del av skulden</b>
Att Ariel Sharon och hans politik har en väsentlig del av skulden till den negativa utvecklingen i regionen är det inte många oberoende bedömare som ifrågasätter.
Sharons världsbild innehåller egentligen ingenting som kan bidra till en fredlig utveckling. I ett telefonsamtal med USAs president George Bush jämförde han Arafat med Usama bin Ladin som utpekats som ansvarig för terrordåden i tisdags.
Det är givetvis en absurd jämförelse och den kommer i ett läge när även amerikanerna pressar på för att få tillstånd en vapenvila i regionen.
Den front mot terrorism som den amerikanska regeringen nu försöker bilda ska även innehålla araber och muslimer.
Men på Sharons agenda finns inte försoning med palestinierna med. Istället försöker den israeliska statsledningen utnyttja tragedin i USA för sina egna mörka syften. Det är i sig en tragedi.
<b>Omöjlig situation</b>
För Shimon Peres är den nuvarande situationen givetvis omöjlig. Han hindras av sin premiärminister att träffa Yassir Arafat och det borde stå klart för honom att Sharon inte eftersträvar en rimlig och rättvis fred.
Det förefaller orimligt att Peres efter detta kan stanna kvar som utrikesminister i Sharons regering. Den bilden förstärker han själv genom att öppet kritisera Sharon.
I israelisk radio sade Peres att han inte förstår inte varför Yasser Arafat plötsligt har blivit en Usama bin Ladin och att han tycker att det är obegripligt att premiärministern hindrar honom att möta Arafat.
Varken utrikesministern eller premiärministern kan vara särskilt tillfreds med denna situation.
<b>Mycket begärt</b>
Förmodligen är det för mycket begärt att hoppas och tro att omvärlden ska orka med att engagera sig i konflikten i Mellanöstern just nu.
På kort sikt har både USA och Europa andra utrikespolitiska prioriteringar. Långsiktigt kan dock inte terrorismen bekämpas med militära medel.
Om så var fallet skulle Jerusalem vara en av världens säkraste städer. Både USA och länderna i Europa måste förstå att konflikten i Mellanöstern är en säkerhetsrisk även för dem.
Orättvisor och konflikter världen över föder stämningar som legitimerar våld och människor som är beredda att begå terrorhandlingar - med sitt eget liv som insats.
<b>Ingen lösning</b>
Att öka pressen på den israeliska regeringen för att staten Israel skaleva upp till folkrätten och FNs resolutioner är givetvis ingen lösning på världsterrorismen.
Inte heller kommer det att leda till att de skyldiga till katastrofen i USA ställs inför rätta.
Men det skulle innebära att en konflikthärd som producerat åtskilligt med hat och lidande i årtionden blev mindre farlig -både för omvärlden och för de människor som lever mitt i den.
Det återstår att se om det politiska ledarskapet i USA och Västeuropa är så framsynt, eller om inställningen att blodshämnd och vedergällning är en lösning på problemen dominerar även där.
I dagsläget finns ingen anledning att vara hoppfull.