<i>Ledare:</i> Hotet från väst
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Regimen i Bagdad har framställts som ett synnerligen allvarligt hot mot omvärlden i allmänhet och den amerikanska säkerheten i synnerhet. Saddam Hussein anklagas inte bara för att ha massförstörelsevapen utan antas även ha resurser att använda dem.
Hittills har amerikanarna inte presenterat några belägg för sina påståenden. Antagligen för att det inte finns några.
Saddam Hussein må leda en av de värsta förtryckarregimerna i världen men flera experter hävdar att det med stor sannolikhet inte finns några massförstörelsevapen i Irak.
Och även om de skulle ha mindre mängder kemiska och/eller biologiska stridsmedel saknar landet ett vapensystem att transportera dem med. Möjligen kan Saddam Hussein ha lyckats gömma undan några Scud-robotar. Men de kan inte nå vare sig USA eller Europa.
Därför är George W Bush långt framskrida krigsplaner mycket oroväckande.
Om Irak inte utgör ett reellt hot kan ett krig inte lösa något problem.
Tvärtom riskerar ett anfall på Irak bara att tända nya lågor i Mellanöstern. För att öka USAs och världens säkerhet borde den amerikanska presidenten lägga mer energi på att släcka de bränder som redan finns i regionen än på att starta nya.
För samtidigt som Vita Huset nu pressar Irak driver Israel en hänsynslös aggressionspolitik på ockuperad mark. Under flera månaders tid har israelerna successivt slagit sönder den palestinska myndigheten. De krav som Israel och omvärlden ställer på Yassir Arafat har han ingen som helst möjlighet att leva upp till. Någon fungerande palestinsk polis finns inte längre och Arafats säkerhetsorganisationer störs ständigt av israelisk militär. Under helgen manifesteras den palestinska maktlösheten av händelserna runt Arafats högkvarter i Ramallah på Västbanken. En instängd president försöker med ett fåtal medarbetare hålla ut medan israeliska stridsvagnar skjuter sönder den byggnad palestinierna befinner sig i.
Israels premiärminister, Ariel Sharon, motiverar sin aggression med att Arafat gör för lite för att stoppa de självmordsbombare som Hamas och Islamiska Jihad med jämna mellanrum skickar in i Israel för att döda civila israeler. Frågan är bara vad Arafat kan göra utan en fungerande administration eller säkerhetsapparat. I takt med att allt fler palestinier ger upp hoppet om en fredlig lösning lär rekryteringen av nya självmordsbombare fortsätta - utan att Arafat kan göra någonting.
I dagsläget är konflikten mellan palestinier och israeler ett betydligt allvarligare hot mot internationell säkerhet än Saddam Husseins Irak.
Men den amerikanska administrationen tycks sakna intresse för att bidra till en lösningen. Detta skulle USA utan tvekan kunna bidra med om de sätter verklig press på israelerna. Hittills tycks dock George W Bush vara mer intresserad av att starta nya krig än att lösa gamla konflikter. Det kan snart visa sig vara ett ödesdigert misstag.