<I>Ledare:</I> Hon dansade en sommar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med Torbjörn Fälldins stöd i ryggen såg den nya centerledaren inte bara ut att vara den som skulle lyckas blåsa liv i den avsomnade centerrörelsen. På de borgerliga ledarsidorna hoppades man att det nya centerpartiet skulle vara det som krävdes för att vinna tillbaka regeringsmakten. Till och med på Svenska Dagbladets ledarsida smektes Olofsson medhårs. Efter åratal av politisk mobbning fick centerpartiet åter vara med i den borgerliga stugvärmen.
<b>Utför för Olofsson</b>
Sedan i somras har det emellertid gått utför för Maud Olofsson. Alla opinionsinstitut har under hösten visat samma nedåtgående trend för centerpartiet. I Skops decembermätning som presenterades igår var centern till och med mindre än den likaledes krisdrabbade mittenkollegan folkpartiet. Det som såg ut att vara ett reellt hot mot socialdemokratins regeringsinnehav har åter sjunkit samman och partiet närmar sig med stormsteg återigen spärren till riksdagen. Alldeles uppenbart har Maud Olofsson förbrukat sitt starkaste kort - att vara ny och fräsch. Hennes höga tonläge och raden av politiska plattityder lyckades inte varaktigt lyfta centerpartiet till högre opinionsnivåer. Ska centerpartiet nå tillbaka till försommarens opinionshöjder krävs något med mer substans.
<b>Ur spåret</b>
Maud Olofssons problem är att hon aldrig lyckades komma vidare i det spår som onekligen rymmer vissa möjligheter till framgångar för ett politiskt parti. Den regionala klyvningen av Sverige är ett faktum. Två tredjedelar av landets kommuner minskar sitt invånarantal och utanför storstadsområdena är sysselsättningsutvecklingen inte särskilt god. Men centerpartiet har inte kunnat göra gällande att deras politik på något sätt skulle kunna förändra det rådande läget. Från socialdemokratiskt håll har man dessutom poängterat att Maud Olofsson vill regera tillsammans med ett parti - moderaterna - som kraftigt vill minska den utjämnande effekten i det kommunala inkomst- och kostnadsutjämningssystemet. Och utan detta instrument för utjämning mellan olika kommuner är det svårt att uppbringa någon högre grad av trovärdighet i regionalpolitiken.
<b>Ingen genväg</b>
I och med det misslyckade partiledarbytet lever centerpartiet på många sätt farligare än bottenkollegan folkpartiet. Trots att folkpartiet fortfarande befinner sig relativt nära spärren till riksdagen tycks Leijonborg ändå ha ridit ut stormen. Det ger honom inte bara ett större utrymme internt utan ökar också trovärdigheten för hans parti. Folkpartiet har tidigare haft alldeles för nära till hands att byta partiledare och erfarenheterna av dessa byten är inte särskilt goda. Nu tycks centerpartiet ha hamnat i samma situation. Uppenbarligen finns det ingen genväg till höga opinionssiffror. Och på sätt och vis är det inte så tokigt om väljarna premierar tålmodigt och långsiktigt politiskt arbete framför det kortsiktiga effektsökeri som många och täta partiledarbyten nog ändå får anses vara ett exempel på.