<I>Ledare:</I> Högerextremister satsar på kyrkovalet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ny Demokrati dansade in i riksdagen med en restriktiv flyktingpolitik högst upp på dagordningen.
Idag är det i första hand Sverigedemokraterna som spelar på nationalism och främlingsfientlighet i svensk politik. I Haninge, Höör, Dals-Ed, Sölvesborg och Trollhättan upprätthåller partiet sammanlagt åtta fullmäktigestolar. Inför kyrkovalet i höst och i valen till riksdag, landsting och kommuner nästa år är Sverigedemokraternas ambitioner ännu större. Det finns därför all anledning för de etablerade partierna att hålla ögonen öppna.
Sverigedemokraterna är ett högerextremt parti som systematiskt arbetar för att stärka fördomarna bland svenskar om människor med utländsk bakgrund.
En grundsten i deras ideologi är att människors värde bestäms av i vilket land man råkar födas eller vilken hudfärg man har. Partiet jobbar hårt med att putsa på sin fasad för att bli mer rumsrena men det är mest ett utanverk. Politiken går fortfarande ut på att kasta ut invandrare och att förfölja andra om inte passar in i ramen, exempelvis homosexuella - det är bara orden för att beskriva politiken har blivit lite "finare".
Organisatoriskt är Sverigedemokraterna förvånansvärt skickliga. Det är ingen slump att man har fullmäktigerepresentation i de orter som nämnts ovan. Inför valet 1998 riktade partiet in sig på kommuner där det fanns utrymme för deras propaganda och man arbetade målmedvetet.
Sverigedemokraterna ingår också i ett internationellt nätverk med mer framgångsrika partier som Front National i Frankrike och Dansk Folkeparti.
Det internationella utbytet innebär inte bara att Sverigedemokraterna får inspiration och idéer för sitt arbete. Från Frankrike kommer dessutom en del pengar till verksamheten.
Trots partinamnet är demokrati fortfarande inte helt enkelt för partiet och dess sympatisörer. Rötterna i den mer aktivistiska rasistiska rörelsen gör sig emellanåt påminda. Det har bland annat Olav S Melin, chefredaktör för Kyrkans Tidning, fått erfara. Sedan han på goda grunder vägrat ta in en annons från Sverigedemokraterna i sin tidning har han trakasserats med tusentals e-brev, hotfulla telefonsamtal samt blodiga trosor och tamponger i brevlådan. Det går visserligen inte att bevisa att Sverigedemokraterna ligger bakom men det skulle förvåna om inte partiledningen åtminstone känner till vilka som organiserat förföljelsen.
Trakasserierna av Olav S Melin visar också vilken betydelse som Sverigedemokraternas sympatisörer tillmäter kyrkovalet. Det traditionellt låga valdeltagandet gör att små partier med mycket motiverade väljare kan göra stora vinster i antal mandat. För Sverigedemokraterna skulle en framgång i kyrkovalet ge en plattform som partiet kan fortsätta sitt arbete ifrån. För dem som normalt inte brukar rösta i kyrkovalet finns därför ett bra skäl för att utnyttja sin rösträtt. De flesta svenskar kan rimligen inte se något gott i att Svenska Kyrkan blir en tummelplats och språngbräda för högerextrema nationalister. Att förhindra att det blir fallet borde vara värt en promenad till vallokalen i höst.