<i>Ledare:</i> Het höst väntar justitieministern

Norrköping2002-07-15 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Justitieminister Thomas Bodström har på kort tid seglat upp som en av socialdemokratins största tillgångar. Med stort engagemang och hjärta har han tagit på sig den tidigare formella och ganska stela justitieministerkostymen.
Med sin positiva människosyn står han upp för en kriminalpolitik som går bortom de förenklade slagorden som framförallt moderaterna gärna hänfaller till. Men Bodström lär få en het höst.
Inför valet den 15 september kommer framför allt moderaterna att försöka utmåla Sverige som ett land där rättsväsendet är i kris och där brottsligheten får härja fritt. Trots att kvällstidningarna under de senaste veckorna kunnat frossa i spektakulära mord från den kriminella världen är den moderata bilden givetvis inte sann.

<b>Många känner oro</b>
Men många människor känner oro för brottsligheten och polisbristen. Att antalet anmälda brott inte har ökat under den senaste tioårsperioden är en klen tröst för den som oroar sig för att utsättas för brott och som därför känner otrygghet i vardagen.
Och för de som blivit utsatta för brott har det absolut ingen betydelse om statistiken är positiv. Deras skada är lika stor i alla fall.
Därför är det bra att regeringen ökar ansträngningarna att minska brottsligheten.
Varje brott är ett för mycket. Kriminaliteten gör tillvaron osäker och sänker livskvaliteten. Människors handlingsutrymme ska inte behöva begränsas av rädsla för brott. Alla ska våga gå ut när det är mörkt. Ingen ska behöva gå en omväg eller beväpna sig för att slippa känna sig otrygg.

<b>Jämlikhetsfråga</b>
Kampen mot brottsligheten är dessutom en jämlikhets- och rättvisefråga. Brottsligheten drabbar hårt och det är de människor som redan är mest utsatta som drabbas värst av kriminalitet. De har dessutom minst möjligheter att freda sig själva. Den som har ekonomiska resurser kan skaffa larm och kerhetsutrustning eller hyra ett bevakningsföretag. Den som saknar dessa möjligheter måste kunna förlita sig på det allmänna.
Därför är den pågående satsningen att öka antalet poliser helt nödvändig. De senaste åren har två nya polisutbildningar skapats i Umeå och Växjö. Mellan 700 och 900 nya poliser utbildas varje år. De kommer att behövas, liksom många andra yrkesgrupper står poliskåren inför en generationsväxling och stora många poliser kommer att pensioneras inom några år.
De nya polisutbildningarna gör dock att antalet poliser totalt sätt ändå kan öka. Ändå bör det påpekas att det Sverige inte har få poliser internationellt sätt. Jämfört med våra nordiska grannländer är relationen mellan poliskårens och befolkningens storlek i stort sätt lika.
Det räcker inte att vara hård mot brottsligheten med hårda straff och fler poliser om man vill att brottsligheten ska minska.
Är man inte samtidigt lika stenhård i kampen mot brottens orsaker kommer man att misslyckas. Socialt utanförskap, stora ekonomiska klyftor, arbetslöshet och missbruk av narkotika och andra droger är en väg in i kriminalitet.
Är man inte beredd att medverka till ökad integration och minskade klyftor utan bara förlitar sig på batonger och fängelsestraff har man ingen trovärdighet som brottsbekämpare.

<b>Bästa medlet</b>
Därför är den generella välfärdspolitiken det bästa medlet i kampen mot brott. Kombinerat med effektivare metoder i det brottsförebyggande arbete och fler poliser är det en politik som har goda möjligheter att minska antalet brott. Thomas Bodström behöver inte vara orolig för att ta debatten med högern.
Läs mer om