<I>Ledare:</I> En bild av en ökad flexibilitet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Från moderaterna och näringslivets kampanjorganisationer har man i många år predikat ett nyliberalt receptet för att förbättra ekonomins funktionssätt. Framförallt har man skjutit in sig på den brist på flexibilitet man menar att den svenska arbetsmarknaden är behäftad med.
Två konkreta moderata förslag för att förbättra flexibiliteten är en försämrad a-kassa och en ordentligt uppluckrad arbetsrätt. Men frågan är om inte dessa förslag mer är ideologiskt betingade än nödvändiga för att öka flexibiliteten.
<b>Arbetsmarknaden är rörlig</b>
Till att börja med bör man vara försiktig med att slå fast att den svenska arbetsmarknaden är statisk. Mycket tyder nämligen på att Sverige i själva verket har ett mycket flexibelt arbetsliv. Vid en konferens under rubriken "Arbetsliv i omvandling" i Göteborg presenterades exempelvis uppgifter som visar att svenskar arbetar längre än man gör i de flesta andra stater inom OECD-området. Och det faktum att ungefär en miljon svenskar byter jobb varje år visar med all önskvärd tydlighet att det rör på sig på den svenska arbetsmarknaden.
Det finns dessutom ingenting som säger att ökad flexibilitet måste uppnås genom ökad ekonomisk otrygghet och rättsosäkerhet på arbetsplatsen.
Kostnaderna för flexibiliteten måste inte nödvändigtvis bäras av de enskilda individerna. När moderaterna lägger förlag som ska försämra för de om är arbetslösa och försvaga arbetsrätten bygger det mer på en ideologisk föreställning om hur saker och ting bör vara, än på hur de måste vara för att uppnå ett önskvärt ekonomiskt tillstånd.
<b>Barnomsorgen</b>
Eftersom flexibilitet i Sverige kommit att bli ett borgerligt slagord har socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen haft svårt att ta det i sin mun under senare tid. Men i själva verket har just rörlighet och anpassningsförmåga varit ledande för hela den svenska arbetsmarknadspolitiken - en politik gemensamt designad av arbetarrörelsens båda grenar. I praktiken är också ökad flexibilitet något som regeringen arbetar med på många olika områden. Men utgångspunkten för politiken skiljer sig från moderaternas. Exempelvis kommer maxtaxan inom barnomsorgen att öka möjligheterna för barnfamiljer att förena familjeliv och arbetsliv. Det om något borde betraktas som ökad flexibilitet.
Istället för att försämra tryggheten för människor bör vi göra flexibiliteten attraktiv. Piskan kan ersättas av morötter och möjligheter. Ett öppet och tillgängligt utbildningssystem med goda möjligheter till omskolning och vidareutbildning samt kompetensutveckling i arbetslivet är betydligt mer verksamma insatser för den som vill stimulera jobben och ekonomin, än förändringar i arbetsrätten.
<b>Goda kommunikationer</b>
På samma sätt kan goda kommunikationer som möjliggör arbetspendling över större avstånd bidra till ökad rörlighet på arbetsmarknaden utan att människor för den skull får sämre trygghet.
I valrörelsen bör socialdemokraterna ta chansen att ta striden med moderaterna om hur flexibiliteten på arbetsmarknaden kan öka och ekonomins funktionssätt förbättras. Väljarna bör få veta att det ekonomiskt rationella inte alltid är detsamma som det socialt okänsliga. Ska vi få ökad sysselsättning, högre tillväxt och en förbättrad konkurrenskraft måste samhället skapa system som kan ge trygghet i förändringen. Ökad ekonomisk otrygghet och rättsosäkerhet på jobbet är inte i något avseende vägen till ett bättre Sverige.