<I>Ledare:</I> Det är laget som gäller
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Idrott har alltid används i politiska syften. Och även i detta fall går det att göra politiska - eller i vart fall ideologiska jämförelser. Trots den individuella skickligheten som finns i Argentina och Frankrike räckte det inte till mot kollektiven i Danmark och Sverige. Av detta kan man således lära att det är laget som gäller - inte den enskilda spelaren.
Men inte heller den förklaringsmodellen räcker ju särskilt långt. För utan en briljant slagen frispark av Anders Svensson, snygga räddningar av Magnus Hedman eller en alltid rätt placerad Johan Mjällby skulle Sverige varit utslaget. Konsten ligger därför snarare i att skapa en trygg och kreativ miljö där de enskilda individerna utvecklas, där man vågar testa sin förmåga men också förstår att man är en del av ett lag som ska lyckas tillsammans. Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck har uppenbarligen lyckats med det som utbildningsminister Thomas Östros vill göra med den svenska skolan.
<b>Stort intresse</b>
Fotbolls-VM är tillsammans med sommar-OS och friidrotts-VM idrottens mastodontarrangemang. Den mediala uppmärksamheten är enorm och att intresset är stort går inte att ta miste på. Sverige stod stilla när gruppsegern bärgades mot Argentina. Frankrike var i chock när Danmark spelade ut de regerande världsmästarna.
Hittills har uppmärksamheten varit positiv. Till skillnad från de övriga stora sportarrangemangen har fotbollen varit märkligt väl förskonad från dopingfall. Om det beror på att sporten verkligen är renare eller att reglerna och kontrollerna är sämre ska vi låta vara osagt. Hittills har den för några år sedan så vanliga fotbollshuliganismen varit frånvarande. Det gör att VM så långt varit en riktigt propagandaseger för idrotten i allmänhet och för fotbollen i synnerhet. Förhoppningsvis kan det även påverka de unga tjejer och killar som ser på matcherna och följer sina idoler på ett positivt sätt.
<b>Mörka sidor</b>
Men även fotbollen har sina mörka sidor. Inte minst inom det internationella fotbollsförbundet, FIFA. Inför ordförandevalet på kongressen som hölls dagarna före VM-turneringen, haglade anklagelser om förskingring och korruption. På samma sätt som den Internationella olympiska kommittén, IOK, skakats av mutanklagelser finns uppenbarligen också oegentligheter inom fotbollen. Och liksom IOK har även fotbollen märkvärdigt svårt att rensa rent i sina led. Den skandalomsusade FIFA-presidenten, Sep Blatter, fick nämligen förnyat förtroende trots alla oklarheter.
Så väl går det antagligen inte för Frankrikes och Argentinas förbundskaptener. Att bli utslagen innan finalspelet börjar är för deras länder närmast att betrakta som nationella katastrofer. Att "bara" få sparken är därför snarast att betrakta som ett lindrigt straff.
<b>Obehagligt</b>
Men även om man kan tycka att idrotten ibland får väl stora proportioner kan vi väl ala glädjas åt att nationerna i allt större utsträckning gör upp på fotbollsplanen - och inte på slagfältet. Visst är det obehagligt när en fotbollsmatch som den mellan England och Argentina lyfts fram som ett krig och att konflikten kring Falklandsöarna aktualiserats. Men det är ju trots allt långt bättre att det är en straff av David Beckham - och inte ett hangarfartyg - som får avgöra kampen.