<I>Ledare:</I> Stå på dig, Mona!
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Individuellt kompetenssparande kan vara mycket positivt och rent av nödvändigt för arbetarklassens möjlighet till reell vidareutveckling. De som hävdar något annat har antagligen inte kommit längre än till att ha hört förslagets namn. Vissa ord är tabu. "Individuellt" är ett sådant när det gäller utbildning som enligt somliga ska vara generellt, enbart generellt och inget annat än generellt finansierad. Risken finns att en sådan dogmatisk tabuinställning har drabbat LO. För några egentliga skäl att säga nej till individuellt kompetenssparande finns inte.
<b>Bryta snedrekryteringen</b>
Tvärtom finns det ytterst starka skäl för de som säger sig företräda arbetarklassen att säga ja till individuellt kompetenssparande. Den sociala snedrekryteringen till högre utbildningar är fortfarande stor i Sverige. Majoriteten av de som söker sig till högskolan har föräldrar med en akademisk utbildning. Många utan familjetradition av vidare studier ser inte värdet eller vill inte heller ta lån för att studera. Effekten blir att människor avstår från utbildning med sämre förutsättningar att byta jobb och lägre löneutveckling som följd. Med ett eget konto där jag som arbetstagare själv har bidragit med en del av pengarna så kommer känslan av att de bör förbrukas av densamme att stärkas. Denna delaktighet i sparandet gör att individuellt kompetenssparande är en bra åtgärd mot social snedrekrytering.
<b>Täcka inkomstbortfall</b>
Alla människor ska ges goda förutsättningar att studera och majoriteten av all vidareutbildning vara offentligt finansierad. Studielån och bidrag räcker dock inte för att täcka inkomstbortfallet i många familjer. Allra helst för ensamstående är det svårt att ha råd att studera istället för att arbeta. Individuellt kompetenssparande skulle kunna avhjälpa det ekonomiska hindret för alla som vill studera.
Det stämmer givetvis att de med låga inkomster inte kommer att kunna spara lika mycket pengar som de med höga inkomster på sitt kompetenskonto. Men denna problematik är ett svagt skäl för att säga nej till individuellt kompetenssparande. De med höga inkomster har råd att studera och vidareutbilda sig oavsett skatterabatt och kompetenskonto. Det är för att de människor som inte har höga inkomster ska ha råd med kompetensutveckling som förslaget är bra.
<b>Höjer sina röster</b>
Att LO är motståndare till individuellt kompetenssparande är förövrigt en sanning med modifikation. När LO sägs vara motståndare till individuellt kompetenssparande så innefattar inte det alla 16 fackförbund som är LO:s egentliga medlemmar. Vissa fackförbund säger ja och andra nej. Det är hög tid att de som vill att individuellt kompetenssparande blir verklighet höjer sina röster. Det färdiga förslaget från regeringen kring individuellt kompetenssparande skulle vara klart den 21 mars. Risken är nu överhängande att det förslaget blir något annat än vad det var tänkt. Arbetsgivarens roll är olöst och skjuts på framtiden.
LO:s krav på att istället använda pengarna avsatta till kompetenskonton till en omställningsförsäkring för arbetslösa inom LO-kollektivet ser också ut att bifallas. Att hjälpa arbetslösa att få arbete är givetvis alltid ett vällovligt område för att satsa stora resurser. Men frågan om reella möjligheter till vidareutveckling för flertalet, samt åtgärder för att minska den sociala snedrekryteringen är inte löst. Så stå på dig Mona - individuellt kompetenssparande behövs.
Det skulle inte gillas av dogmatiska fackförbund som är allergiska mot ordet "individuellt", men att förslaget innehåller ett tabuord gör inte dess innebörd dåligt.