<I>Ledare:</I> Skadeskjuten Lasse
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I går meddelade de att partiordföranden föreslås till omval på landsmötet i Lund i oktober, men detta stod klart först efter en omröstning.
Med minsta möjliga majoritet, 3 röster mot 2, gav de Leijonborg sitt förtroende. Trots denna misstroendeförklaring så meddelade Leijonborg att han tänker fortsätta.
Leijonborgs ifrågasatta ledarskap är givetvis en av partiets mest känsliga punkter och gör det redan hårt ansatta folkpartiet än mer utsatt. Läget är minst sagt bekymmersamt för folkpartiet liberalerna.
Miljöpartiet, folkpartiet och centerpartiet har alla balanserat på den avgörande fyraprocentsspärren. Centerpartiet har dock dragit ifrån ordentligt och miljöpartiet ligger för närvarande snäppet ovanför 4 procent.
Folkpartiet fick däremot endast 3,9 procent i junimätningen från Temo. Det är årets lägsta väljarstöd för folkpartiet som alltså riskerar att bli utan representation i riksdagen nästa mandatperiod.
<b>Skadeskjuten </b>
Lars Leijonborg går nu rejält skadeskjuten in i det tuffa arbetet att försöka locka tillbaka väljarna. Partiordföranden tvingas gå in i valrörelsen utan självförtroende och bevisligen utan att kunna räkna med medlemmarnas totala uppslutning bakom hans arbete.
De inom partiet som vill att Leijonborg ska avgå i oktober har också hamnat i en delikat situation.
Per Ahlmark, som själv varit folkpartiledare på 70-talet, har varit en stor kritiker av Leijonborg. Ahlmark är numera kolumnist på Dagens nyheters ledarsida som tidigare i år på allvar aktualiserade frågan om Leijonborg kan sitta kvar eller bör avgå.
Att för tillfället driva Leijonborgs avgång - när han bestämt sig att trots allt sitta kvar - skulle enbart skada partiet och närmast väcka sympati för den baktalade Leijonborg.
<b>Björklund het kandidat</b>
Kritiken mot Lars Leijonborg är inte ny. Redan för två år sedan krävde liberala ungdomsförbundet LUF att Leijonborg skulle avgå.
Dåvarande ordförande för LUF och nuvarande ledamoten i partistyrelsen Erik Ullenhag krävde Leijonborgs avgång. Erik Ullenhag kommer från Uppsala vilket även är det länsförbund som drivit Leijonborgs avgång hårdast. Folkpartiet i Uppsala har uppgett till valberedningen att de hellre vill se Stockholms skolborgarråd Jan Björklund som ny partiledare.
Jan Björklund är en de mest troliga efterträdarna när Leijonborg lämnar och skolborgarrådet lanserades även av DN:s ledarsida som de nye folkpartiledaren.
Risken var att alla skriverier om Björklund kunde försvåra hans möjlighet att sedan kandidera. Men eftersom kritiken mot Leijonborg varit så stark och diskussionen långdragen, så verkar den risken ha minskat.
Valberedningen föreslog igår att Björklund ska bli partiets 1:e vice ordförande eftersom EU-parlamentarikern från Malung Marit Paulsen tackat nej att bli förste vice och istället föreslås bli partiets 2:e vice ordförande.
<b>Kometkarriär</b>
Redan när Paulsen-effekten gav henne själv och ytterligare två folkpartister en skjuts in i Europaparlamentet så spekulerades det i Marit Paulsens framtid.
Hon har själv sagt att åldern sätter stopp för partiledarplaner, men det är sannerligen en kometkarriär hon har gjort. Drygt ett halvår efter att Paulsen gick med i folkpartiet satt hon som folkpartistisk ledamot i Europaparlamentet och partitoppen.
Att byta parti och göra kometkarriär kan förvisso också vara ett av skälen till varför Paulsen inte kan få tillräckligt stöd till att bli ny partiledare.
Jan Björklund ser just nu ut att snällt kunna invänta den dag Leijonborg avgår och då segla upp som den självklare partiordföranden.
Möjligtvis har då en av de två möjliga kvinnliga efterträdarna blivit sugna att kandidera. Europaparlamentarikern Cecilia Malmström från Göteborg eller riksdagsledamot och ekonomisk talesman Karin Pilsäter från Stockholms län, är båda möjliga partiledaraspiranter.
<b>Tar strid</b>
Oavsett vem som blir folkpartiledare så verkar Leijonborg alltså bestämt sig för att ta strid för sitt partiordförandeskap ytterligare en period.
Jan Björklund kommer knappast att kandidera emot Leijonborg och därmed är omvalet så gott som klart. Fighten om stödet till riksdagen kommer antagligen att bli betydligt hårdare i valet ett år senare.