<i>Ledare:</i> S kan inte vinna valet på bredband
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Valet ska vinnas (eller rättare sagt regeringsmakten ska bevaras, för det verkar numera vara viktigast) på de goda ekonomiska tiderna och på fortsatt informell regeringssamverkan med vänsterpartiet och miljöpartiet. Lagom till valet ska dessutom 1998 års vinnande slogans om bättre vård, skola och omsorg dammas av.
Frågan är bara om den taktiken kommer att hålla. Med storföretag som Ericsson i kris, IT-boomen bakom oss, kronan svagare än på mycket länge, räntan på väg uppåt och konjunkturen på väg neråt, är det inte alldeles säkert att ekonomin är något att skryta med om ett år. Visst, sysselsättningen har förbättrats, och det är oerhört viktigt. Men ska vi vara ärliga, är detta inte så mycket ett resultat av att regeringen ställt upp aritmetiska mål som att vi har haft en ovanligt lång högkonjunktur, som nu alltså kan vara på väg att ta slut.
<b>Plockar poäng</b>
Det är i alla fall svårt att urskilja någon specifik socialdemokratisk sysselsättningspolitik, utom att regeringen hållit ordning på statsfinanserna. Vilket är varje regerings skyldighet. AMS" uppgifter har i stor utsträckning tagits över av privata bemanningsföretag, mycket litet har gjorts åt förtidspensioneringarna och utslagningen som urholkar sysselsättningsökningen och dramatiskt ökar de sociala kostnaderna, invandrarna förblir i stor utsträckning en outnyttjad arbetskraftsreserv och regionalpolitiken är diffusare än på länge. Rosengren kan inte ens hålla vägarna farbara i Norrland.
Det senare plockar Maud Olofsson skickligt poäng på. Socialdemokraterna bör inte underskatta den faktorn i ett läge när de har svårare än någonsin att hålla ställningarna i storstäderna. Många av de mindre och medelstora orter där socialdemokraterna fortfarande är starka identifierar sig med glesbygden.
Var ska de nya s-väljarna hämtas, om varken storstäderna eller glesbygden attraheras av regeringens politik?
<b>Kan inte utvecklas</b>
Det är också lätt att se svagheterna med Perssons parlamentariska strategi. Miljöpartiet kan mycket väl åka ur riksdagen och då har de borgerliga majoritet, i alla fall med dagens opinionssiffror. Men även samverkan med vänsterpartiet har sina risker. Inte så att Schyman har något alternativ eller riskerar att åka ur riksdagen, legitimerad som hon numera är av samarbetet med socialdemokratin. Det är däremot svårt att se hur samarbetet ska kunna utvecklas.
Regeringssamverkan är utesluten, med tanke på försvaret och EMU. Det är möjligt att vi kan fortsätta låtsasspelet om alliansfriheten, fast vi är med och bygger upp en Europaarmé. Men EMU-frågan kommer vi inte runt under nästa valperiod. Kronans utsatthet blir alltmer uppenbar, nackdelarna för konsumenter och företag likaså. När de europeiska sedlarna och mynten kommer i omlopp, kommer utanförskapet att kännas ännu tydligare.
Med vänsterpartister på viktiga poster i regeringen, skulle det blir omöjligt att föra en konsekvent Europapolitik över huvud taget.
<b>Vinnande mantra</b>
Det är för övrigt svårt att se varför Persson så tungt lutar sig åt vänster i riksdagen, när han på viktiga områden lagt om politiken åt höger. Sverige framstår idag som det mest avreglerade och "liberala" landet i Europa. Socialdemokratin har gått i spetsen för denna utveckling, och ligger idag de facto till höger om t ex centern i dessa frågor. Det borde därför finnas mer än ett parlamentariskt alternativ för Persson, i synnerhet som åtminstone två av de borgerliga partierna numera tävlar med socialdemokraterna om att vara mest sociala.
Just på det sociala området framstår den socialdemokratiska valtaktiken som allra svagast. Socialdemokraterna "vann" förra valet på ett envetet upprepande av mantrat att vård, skola och omsorg skulle gå före allting annat. Skattelättnader fick anstå, tills problemen på dessa områden var lösta.
Men hur blev det? Valet var knappat "vunnet" (i verkligheten var det en stor valförlust) förrän regeringen började lova skattelättnader till höger och vänster. Ingenting tycktes viktigare än att minska "skattetrycket", trots att väljarna enligt alla undersökningar inte ger denna fråga någon högre prioritet.
<b>Vårdkrisen består</b>
Skolan, vården och omsorgen överlämnades åt underfinansierade och delvis borgerligt styrda kommuner och landsting. Problemen kvarstår i stor utsträckning eller håller som i Stockholm på att lösas med "borgerliga" metoder, dvs långt drivna privatiseringar. Inte heller det senare har regeringen reagerat mot förrän nu. Tvärtom har kända statsråd ägnat sig åt att hacka på sina illa trängda partivänner i Stockholm.
Persson har knappt hörts mumla om skola, vård och omsorg sedan valet, och de ministrar som har det direkta ansvaret för dessa frågor syns inte alls i debatten. Jag vill inte tro på att det beror på regeringen för egen räkning "upphandlat" förstklassig och snabb specialistvård på ett välkänt privatsjukhus i Stockholm och därför inte märker av vårdkrisen. Det måste finnas andra orsaker.
Risken är att socialdemokraterna inte framstår som helt trovärdiga när de nu plötsligt attackerar det moderata skyltfönstret i Stockholm eller angriper Alf Svensson när han gör vård, skola och omsorg till sina huvudfrågor i valet.
<b>Hellre än bredband</b>
Visst ska Svensson angripas för att han lovar 30 extra miljarder till sjukvården samtidigt som han vill regera med moderaterna som ska sänka skatten med 100 miljarder.
Men det hade varit bra om socialdemokraterna själva hade ägnat "VSO-faktorn" en tanke tidigare. Det liknar bra mycket politiskt fummel att spela bort ett sådant säkert kort på det sätt som hittills skett.
Göran Persson är ingen Tony Blair. Ska vi socialdemokratiska gräsrötter vinna valet nästa år, måste regeringen visa att den lyssnar på väljarna och satsar på frågor som folk förväntar sig att politikerna ska lösa åt dem. Dit hör bra skola åt barnen, sjukvård utan långa köer och sängar i korridorerna, och en värdig och trygg omsorg på äldre dar. Medborgarna vill också känna att samhället kan skydda dem mot kriminella element.
Väldigt få sätter skattesänkningar och bredband högst på önskelistan.