<I>Ledare:</I> Osynlige mannen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Moderaterna verkar ha stabiliserat sig runt 22-25 procent vilket är betydligt lägre än de rekordsiffror som noterades vid samma tidpunkt innan förra valet. Trots att exempelvis den borgerliga hjärtefrågan om fastighetsskatten varit aktuell hela sommaren så har inte väljarna låtit sig imponeras.
<b>Intern kritik</b>
Den interna spänningen inom moderaterna är fortsatt stark. Osynlige mannen kallas Bo Lundgren hånfullt av fria moderata studentförbundet. Både ledarskap och politisk profilering har ifrågasatts och Bo Lundgren har fått kritik från olika håll i partiet. De som kan kallas gamla gardet och som ville ha en annan partiledare är inte nöjda med dagens situation. Carl Bildt var mindre av en lagspelare och fick kritik för att allt fokus föll på honom istället för på partiet. Samtidigt var det tydlig framtoning och raka besked som gav Bildt respekt och popularitet.
Bo Lundgren har anlagt ett helt annat politiskt fokus när han fört in klasskamp och värnandet om de socialt utsatta i sin retorik. En rapport som ska diskuteras i helgen och en ny kampanj "Med hälsning från verkligheten" tar bland annat upp den svåra ekonomiska situationen för en ensamstående mamma eller en flerbarnsfamilj. Som väntat är det inte redovisat hur mycket dessa familjexempel skulle tjäna på maxtaxan, utan sänkta skatter presenteras som lösningen på alla samhällets problem. Nya retorik, men samma politik.
<b>Ideologisk konflikt</b>
Moderaterna ska under helgens stämma anta ett nytt idéprogram och i den debatten kommer även den ideologiska spänningen att visa sig. Kampen mellan liberalismen kontra konservatismens inflytande i moderaterna är omfattande och har stor betydelse för flera sakpolitiska områden. Filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö skrev på gårdagens debattsida i DN att moderaterna i helgen förväntas säga definitivt farväl till konservatismen. Tännsjö som i dagarna utkommer med en bok om konservatism menar att moderaterna är landets mest liberala parti och att den konservativa politiken inte längre kommer till uttryck i svensk politik. Norrköpings oppositionsråd Jörgen Rundgren är ett av stämmoombuden och har förutspått att familjepolitiken kommer att bli en knäckfråga och i den debatten blir kampen mellan liberala och konservativa inslag tydlig.
<b>Kd utmanar </b>
Bo Lundgrens ledarstil, mediokra opinionssiffror, samt den interna spänningen gör att Sveriges största oppositionsparti inte säkert presenterar oppositionens statsministerkandidat. Kristdemokraterna har nu drygt två procent lägre väljarstöd än i valet 1998. Men Alf Svensson har tidigare försökt att ta kommandot som den främste oppositionsledaren och lanserats som den självskrivne statsministern i en borgerlig regering. Den dispyten har moderaterna och kristdemokraterna ännu inte rett ut och båda partierna har sina egna bekymmer att koncentrera sig på. Vem som egentligen är oppositionens statsministerkandidat spelar ju inte heller så stor roll eftersom dennes tjänster ändå inte kommer att tas i anspråk efter valet.