<I>Ledare:</I> Osund Disneyfiering
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Min kusin är sju år och bosatt på en lantbruksgård i Hälsingland. Stolt berättar han alltid om bondelivet och sysslorna som han gärna hjälper till med så mycket det går. Endast julafton och födelsedagen kan konkurrera med årets högtid som är slåttern.
I somras lärde han mig namnet på alla koraser de har. Nalle var en SLB och min kusins favorittjur. När jag var där i september så berättade min kusin att Nalle inte fick gå in i ladugården med de andra djuren efter sommarbetet utan ligger i frysen. I All helgona helgen åt vi en bit av Nalle tillagad som stek.
Det är inget problem att döpa och pyssla om sin kreatur innan de slaktas och serveras på middagsbordet. Åtminstone är det inget problem för de flesta av oss som är uppväxta på landet. För andra innebär döpande och kärleksfull behandling av djur ett förmänskligande som sedan förpliktigar att inte avlida djuren.
<b>Björntjänst</b>
Den osunda Disneyfieringen har nu fått ytterligare ett exempel. De närmast riksbekanta Björne, Bolli och Bompa var tre björnungar som på grund av platsbrist och risk för inavel inte kunde vara kvar på Lycksele djurpark.
Inte heller någon annan djurpark kunde ta emot dem och att släppa ut dem i det fria vore förödande för dem själva. (En björntjänst helt enkelt om man fortfarande får skämta i det hårt uppskruvade tonläge som gällt runt björnstackarna).
Trots naturliga förklaringar som att björnar med samma gener som parar sig utgör en risk för stammens hälsa, så har avlidandet av Björne, Bolli och Bompa framkallat raseri och mordhot mot djurparkschefen.
Det är lätt att förstå varför söta sälungar, Bambiliknande rådjurskid och rultiga björnungar väcker mer omtanke än älgar och grävlingar. Men när skyddande av björnstammen blir sekundärt för att rädda Bompa så har djurrättsengagemanget övergått i osund populism eller känslosam Disneyfiering.
Att arbeta med djur får inte utgå ifrån en verklighet där varmkorv gjord på slaktrester från djur som lidit under långa transporter över Europa äts med god aptit medan björnungar som avlivas smärtfritt på en djurpark frambringar fördömande och tårar.
<b>Proteststorm</b>
Björnstammen i Sverige ökar och består av över tusen djur. Att björn inte är fridlyst, inte särskilt ovanligt norr om Dalälven och därför jagas kanske inte är bekant för alla. Varje år skjuts 50-60 björnar. Men när de fått namn och både morgon- och kvällstidningar skriver om proteststormarna och visar bilder på tre bedårande björnungar så blir det kris när djurparken avlivar dem.
En djurpark handlar om att sköta om djur och visa upp dem för allmänheten. Därigenom blir djurparken en stark faktor för ökat intresse, information och omtanke om djuren. En djurpark i Sverige kan knappast anklagas för att inte bry sig om djur.
Att några hotar att mörda djurparkschefen för att djurparken känt sig tvungen att avliva tre björnungar är därför helt vansinnigt. Att kändisar som E-type med gråten i halsen protesterar och vill starta en fond för att rädda nallarna är mer ett utslag för smågulliga Stockholmsfasoner.
<b>Stockholmsfasoner</b>
Men Stockholmsfasoner har fullständigt snedvridit debatten med björnungarna. Uppenbarligen är det så att om enda gången människor ser såväl vilda djur som boskap är de söta exemplaren på Skansen eller Kolmården, så blir deras bild av djur och kött en annan än om man lever mitt i verkligheten av djuruppfödning och slakt. Ena dagen klappar man Nalle och andra dagen äter man honom. Ena dagen matar man Gullan och andra dagen ligger hon i kombin.