Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: <I>Ledare</I> Om jobb, IFK och förankring

Foto:

Norrköping2002-10-29 00:00
ERIKA ULLBERG
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är tur att livet är oförutsebart. Tänk så mycket tråkigare det skulle bli annars. Nu är jag vemodig och riskerar att ådra mig vattenskador så fort någon på redaktionen tittar sorgset på mig. Det känns så konstigt att lämna redaktionen Att ha fått jobba på Folkbladet betyder väldigt mycket för mig. Jag hoppas och tror att det har märkts. Jag förstod givetvis att det någon gång i framtiden skulle bli dags att lämna tidningen och att längtan efter familj och vän skulle bli för stort. Men jag var verkligen inte beredd på att det skulle gå så här snabbt. Som ni kan läsa har jag fått tjänstledigt och jobbar faktiskt min sista dag på redaktionen idag. Eftersom det händer så mycket i politiken så blir det dock några fler ledare publicerade under veckan innan det är dags att säga tack och hej - för denna gång. Vad som händer i framtiden vet vi tack och lov ingenting om.

<b>Partimöte och match</b>
Vi kunde inte heller veta hur det skulle gå på Parken igår kväll. Ödesmatch börjar bli ett slitet uttryck när det gäller IFK. Igår var det högst befogat. Tyvärr verkar socialdemokraterna i Norrköping inte påverkas nämnvärt av de tider då en sådan ödesmatch spelas (efter det snöpliga och tunga resultatet så känns det lika så bra). Medan somliga från redaktionen åkte upp till Idrottsparken åkte jag därför till ABF Kvarnen. Där var det inte lika oförutsebart vad som skulle ske. Det ska inte tolkas som en nonchalans mot interndemokratin. Valberedningen hade helt enkelt tagit fram ett helhetsförslag som var förankrat.

<b>Kända namn</b>
Sonny Gynnhammar tog upp mitt namn ett par gånger i sitt anförande igår, jag tänker därför ta upp hans. Gynnhammar säger att det betyder mycket att vara kändis och alltså bekant för ombuden när man ska väljas till ett uppdrag. Jag tror att han har rätt. Samtliga kandidater till kommunalrådsposten är välkända i arbetarekommunen. Peter Kennerfalk fick 19 röster på representantskapet. Det är betydligt mindre än övriga kandidater, men betydligt fler än antalet personer som ställde sig i talarstolen och talade för hans namn. Kennerfalk behövs i Norrköpings kommunpolitik, jag tror definitivt partiet delar den åsikten.

<b>Förankring är viktigt</b>
Det betyder väldigt mycket att vara valberedningens förslag. Men valberedningens förslag måste vara förankrat. När Mattias Ottosson valdes till ordförande i arbetarekommunen mot valberedningens förslag så var det förslagets förankring som saknades. Igår fanns det en stark förankring. Att bli förbannad över det är konstigt. Ett parti som använder personstrider som ett mått på livskraftighet skulle vara illa ute. Valberedningens jobb är att lägga fram det bästa förslaget ur partiets synpunkt. Går inte förslaget igenom så har valberedningen misslyckats.
Om partiets valberedning skulle misslyckas gång på gång så borde valberedning själv inte få partiets förtroende.

Sonny Gynnhammar delar inte min åsikt. Efter att ha hört hans egen version hur han varit personstridslobbyist så tycker jag inte att det spelar någon större roll. Sonny stödde Billy Gustafsson som kommunalråd mot Mattias Ottosson. Sedan Peter Kennerfalk mot Billy Gustafsson i samma val som arbetarekommunens ordförande. Personstrider är ingen fritidssysselsättning.
Socialdemokraterna i Norrköping borde överge sin tradition av jobbiga personstrider och ägna kraft åt något annat. Exempelvis vad det betyder att inte längre ha ett allsvenskt lag i fotboll. Gårdagen var verkligen en tung dag.
Läs mer om
Norrköping