<I>Ledare:</I> NATO-dörren fortsatt stängd
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Alliansfrihet</b>
Grunden i svensk säkerhetspolitik framöver är alliansfriheten istället för neutralitet. För socialdemokraterna är det för mycket lång tid framöver omöjligt att ge upp den militära alliansfriheten och ställa sig bakom ett svenskt NATO-medlemskap. Tröskeln är oöverstiglig för de allra flesta. Det finns inte heller några nya goda skäl för medlemskap, men däremot fortfarande flera starka motargument.
De politiska allianserna genom främst EU knyter visserligen Sverige även närmare en koalition där säkerhetspolitiken är central. Socialdemokraterna bör också vara positiv till en utveckling där alltmer samarbete sker mellan PFF (partnerskap för fred), NATO, EU och FN. Men Sverige ska fortsätta vara militärt alliansfritt. Den militära alliansfriheten där neutralitet är en möjlighet istället för självändamål ska vara en välförankrad grund i svensk försvarspolitik.
<b>Kritiska </b>
Den nya svenska säkerhetsdoktrinen är mer en anpassning av skrift utifrån hur verkligheten ser ut, än ställer krav på anpassning av säkerhetspolitiken utifrån de nya formuleringarna. Trots det är miljöpartiet och vänsterpartiet kritiska. Neutralitet som främsta mål är tydligen en för kär uppfattning för dessa partier. Socialdemokraterna har därför istället gjort uppgörelsen kring den nya säkerhetspolitiska doktrinen tillsammans med de borgerliga partierna. Att dessa beslut samlar en så bred politisk majoritet som möjligt är positivt för stabilitet och långsiktighet. Även om riksdagens majoritet skulle ändras så bör inte beslut kring den säkerhetspolitiska doktrinen riskeras att rivas upp.
<b>Fp ej med</b>
Ett borgerligt parti som inte är med kring uppgörelsen är dock folkpartiet. Det är hittills det enda riksdagspartiet som önskar ett svenskt medlemskap i NATO. Därmed kan de inte stå bakom den breda uppgörelsen kring svensk säkerhetspolitik som klart slår fast att Sverige även fortsättningsvis ska vara militärt alliansfritt. Det faktum att folkpartiet av detta skäl inte står bakom uppgörelsen är också en tydlig signal till de kritiker som menar att socialdemokraterna och Sverige nu öppnat upp för ett svenskt NATO-medlemskap.
Kritikerna kan vara ledsna över att vi anpassat oss till förändringar efter kalla krigets slut och känner en moralisk vilja att ha handlingsfrihet för att kunna ta ett politiskt ansvar för de konflikter som pågår i världen. Men kritikerna kan inte övertygande påstå att socialdemokraterna önskat öppna dörren för ett svenskt NATO-medlemskap. Tvärtom är det socialdemokraterna som genom en sund och bred politisk uppgörelse kring doktrinen borgar för att militär alliansfrihet kommer att fortsätta vara en grundbult för Sveriges säkerhetspolitik.
En socialdemokratisk regering är en garant för att det mesta i stort sett kommer att vara sig likt på det säkerhetspolitiska området. Det kan reta både folkpartister och vänsterpartister. Men det är bra för Sverige.