<I>Ledare:</I> Myter om engagemanget
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Medlemsflykt</b>
Tydligt är att de politiska partierna har tappat oerhört många medlemmar. Valdeltagandet har också sjunkit, men inte alls i samma utsträckning. De ideella organisationerna som 1995 hade över en miljon medlemmar har rasat. Naturskyddsföreningen, Greenpeace, WWF, Amnesty och Röda korset har alla tappat medlemmar. Ungefär en kvarts miljon medlemmar har lämnat dessa organisationer som tveksamt betecknas som enfrågerörelser. Medlemsflykten påverkar organisationerna ekonomiskt eftersom de till stor del är beroende av medlemsavgifter och gåvor. Färre medlemmar ger också färre frivilliga som arbetar praktiskt för organisationen och därmed minskar deras inflytande.
<b>Politiskt intresserade</b>
Att människor lämnar partierna till förmån för de ideella organisationerna är en myt. Men det är ytterst intressant att undersöka vad som ligger bakom medlemsraset inom såväl de politiska partierna som de ideella organisationerna.
Människor är inte mindre politiskt intresserade, engagerade eller medvetna. Politiska handlingar som namnunderskrifter eller liknande protester har exempelvis inte minskat. Intervjuundersökningar bekräftar också att det inte varit någon nedgång i det politiska intresset. Kanske var vi inte tillräckligt intresserade tidigare och var medlemmar i olika organisationer till stor del av sociala skäl. Kanske har stress och tidsbrist blivit mer påtagligt och lett till färre medlemskap.
<b>Attac dåligt exempel</b>
Men vart har då allt kvarvarande engagemang tagit vägen? Hur kanaliseras människors fortsatt starka samhällsintresse? Föräldraorganisationer och skolgrupper kan vara ett sätt att engagera sig lokalt och vardagsnära. Hem och skola föreningarna har dock en mycket tynande tillvaro. Nätverk och lösa sammankomster motsvarar inte heller medlemsraset i de traditionella organisationerna. Attac som är ett populärt exempel på den nya tidens engagemang är egentligen ett mycket dåligt exempel. Attac samlar drygt 4 000 medlemmar. Det är en hög siffra för en organisation som funnits i Sverige i mindre än ett år. Men i media så framstår Attac samla var och varannan vänstersympatisör. Med tanke på att 20 000 personer demonstrerade under en av de fredliga demonstrationer i Göteborg så är 4000 personer i en organisation som blivit så omtalad som Attac en ganska klen siffra.
<b>Komplement</b>
Det faktum att många medlemmar i Attac är medlem i ett politiskt parti eller ungdomsförbund är kanske mest talande för huruvida lösa nätverk och korta programförklaringar verkligen kommer att ersätta traditionellt politiskt engagemang. Snarare bör Attac och liknande sammanslutningar ses som ett komplement till politiken precis som politiskt aktiva även kan vilja verka i Amnesty eller Ungdom mot rasism.
<b>Ta strid</b>
Det är dags för partierna i allmänhet och socialdemokraterna i synnerhet att sluta tala om unga människor som ointresserade av partipolitik. Partiföreträdare som säger att unga istället väljer enfrågerörelser lever på en myt. Partiföreträdare som säger att ungdomar inte vill vara medlemmar i partier berättar endast om sitt eget misslyckande.
Medlemsflykten ska inte accepteras. Ta strid för partiengagemanget och ta strid för de unga medlemmarna. Undersök vart väljarna har tagit vägen och undersök vart medlemmarna har sökt sig. Uppgiften måste sedan vara att jaga hem dem. Få dem att känna sig välkomna, betydelsefulla och intresserade av att påverka en så mäktig organisation som ett politiskt parti.
<b>Erbjud engagemang</b>
Unga människor engagerar sig, som de flesta, enklast för en idé. Något som är annorlunda än idag och ett långsiktigt mål. Många vill även se att arbetet innehåller konkreta sakfrågor och etappmål för att nå sin utopi. Därmed borde partipolitiken blomma eftersom politik är att arbeta för en långsiktig vision med många konkreta förslag och otaliga delmål att verka för längs vägen.
Det är partiernas uppgift att nå fram till ungdomarna och berätta om erbjudandet att få engagera sig. Lyckas partierna kan vi levandeförklara dem och istället dödförklara myter och uppgivenhet.