<I>Ledare:</I> Maud i dåligt sällskap
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När Maud Olofsson var nyvald centerledare så väntade en smekmånad. Centerpartiet fick ungefär 8-9 procent av rösterna i opinionsmätningarna för ett år sedan. Sedan dess har Maud Olofsson blivit bekant, centerpolitiken visat sig lik, det borgerliga käbblet tilltagit och opinionssiffrorna rasat. Centerpartiet har idag ett nästan lika skralt väljarstöd som i "katastrofvalet" 1998 då partiet fick 5,1 procent av rösterna. Men detta är knappast Maud Olofssons fel. Som centerföreträdare är hon så sympatisk och trovärdig det nu går att vara när man företräder en politik som blir väldigt motsägelsefull när man ser i vilken regeringen hon vill sitta.
<b>Ek brädad</b>
När Lennart Daléus avgick som partiledare så var det två kvinnor som tydligt tornade upp sig som aspiranter på partiledarposten. Trots att Lena Ek från Valdemarsvik blev brädad i kampen om partiledarskapet så har hon stärkt sin ställning inom partiet. Ett av de starkaste argumenten som hennes anhängare använde i den interna centerdebatten om varför Ek skulle bli partiledare och inte Olofsson, var att Ek sitter i riksdagen. Det är viktigt inte minst för de mindre partiernas partiledare att ha riksdagen som bas i sitt arbete. Denna bas har inte Maud Olofsson haft. I partiledardebatter sedan ledarskiftet har Maud Olofsson inte fått delta eftersom hon inte är folkvald riksdagsledamot. Istället har alltså Lena Ek stått i talarstolen och debatterat mot Persson, Schyman och de andra. Det har givetvis gjort att Ek betytt mycket för Olofsson, samt att hon har stärkt sin ställning bland partikamraterna. Men argumentet att Maud Olofsson inte skulle kunna bli partiledare på grund av att hon inte är riksdagsledamot känns idag - mindre än tre månader innan valet - ganska tunt. I fredags ägde årets sista partiledardebatt innan valet rum i riksdagen. Efter valet kommer Maud Olofsson att få ställa sig bland sina partiledarkollegor och debattera.
<b>Hätska utspel</b>
Maud Olofssons första tid i rampljuset har dominerats av hätska utspel mot den socialdemokratiska regeringen. Inviten från Göran Persson som öppen för nya samarbetspartier har Olofsson officiellt låtsats ignorera. Istället har hon skuttat rakt upp i famnen på den borgerliga trion. Men frågan är hur länge hon kan stanna kvar där? Nu kommer med största sannolikhet inte den borgerliga fyrklövern att sättas på prov att kunna regera tillsammans efter valet, men det ska de centerpartistiska väljarna och företrädarna bara vara glada över.
Partiet går helt emot sina borgerliga kamrater då centerstämman igår beslutade att de inte vill avskaffa fastighetsskatten på grund av den stora inkomstförlusten. Den regionala skatteutjämningen är en annan stötesten i det borgerliga regeringsalternativet.
Centerpartiet riskerar att sälja sin själ och skjuta sig ordentligt i foten om de i verkligheten skulle ge sitt stöd till moderaternas extrema skattesänkarpolitik. Som sagt ser det verkligen inte ut som att Maud Olofsson kommer att ingå i en borgerlig regering efter valet. Men frågan är hur hon ens kan ställa upp på det borgerliga regeringsalternativet?