<I>Ledare:</I> Jo, ungdomarna behövs i politiken
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tre personer som tröttnat på att vara politiskt förtroendevalda är inget häpnadsväckande, men deras argument och analys av kommunalpolitiken är förbluffande. Kommunalpolitik är meningslöst, ingenting går att påverka, samförstånd tar död på demokratin, alla partier är överens och tycker likadant. Vilken verklighet har dessa personer varit verksamma i?
<B>Inte meningsfullt</B>
Statsvetare Tommy Möller har studerat sambandet mellan ökande misstro mot politik och brist på tydliga politiska alternativ. Att rösta blir - fullt förståeligt - inte meningsfullt då ideologiska skillnader är omöjliga att se. Men konfliktnivån finns i allra högsta grad. Förutom exempel på kommuner med främst ekonomiska problem så är det få politiker som upplever konsensus i fullmäktigeförsamlingen.
Det är partiernas företrädare som har ansvaret att tydliggöra skillnaderna mellan olika partier och politiska förslag. Att i en debattartikel uppmana unga människor att avstå från ett kommunalpolitiskt engagemang är mer skadligt för demokratin än samförståndspolitik och då exempelvis moderaterna föreslagit höjd skatt.
<b>Supersupertråkigt?</b>
Jenny Lindahl Persson är ordförande för Ung vänster i några dagar till. I gårdagens DN blir hon intervjuad om sin syn på politik och uttrycker sig i ett resonemang likartat som killarna på debattsidan: "Majoriteten av ungdomar engagerar sig för att de vill förändra, de vill kämpa mot det som är fel i samhället. Då kan det ofta vara rent kontraproduktivt att göra det i fullmäktige. Det ligger väldigt lite makt där. Jag sitter i Stockholms kommunfullmäktige som ersättare. Det man främst gör där är att umgås med andra partier och fatta beslut om en massa frågor som är supersupertråkiga och som knappast kan engagera någon."
Trist att en fullmäktigeledamot uppfattar sitt politiska uppdrag som supersupertråkigt. Människor i gemen uttrycker tvärtom att frågor kring barnomsorg, skola, äldreomsorg och andra nära lokala frågor är de som intresserar mest. Anmärkningsvärt är också att Jenny Lindahl Persson anser sin politiska arena som relativt maktlös och att en av de få politikerna under 30 år inte tycker att representativ demokrati är konstruktivt.
<b>För få unga </b>
Politiken styrs i stor utsträckning av fyrtiotalister. Ungdomar och personer under 35 år är en klar minoritet i de politiska församlingarna. Unga människor behövs precis som pensionärer inom politiken för att spegla det samhälle som förtroendevalda ska representera. I SKOP:s undersökning gjord för Ungdomars demokratikommission våren 2000 svarade 86 procent av ungdomarna att det är mycket eller ganska viktigt att de representeras av andra unga människor. Tyvärr är det inte många unga människor som företräds av unga politiker. Istället för att överge den politiska makten fullständigt till den äldre generationen så borde personerna i gårdagens DN kräva mer utrymme för unga inom politiken. Kommunerna i Sverige behöver fler - inte färre - unga förtroendevalda.
<b>Lång tid</b>
I Norrköping har många unga lämnat kommunpolitiken. Deras skäl har säkerligen varierat. Det är givetvis tråkigt och allvarligt att unga lämnar kommunpolitiken. Men långt ifrån alla lämnar politiken, de flesta lämnar bara kommunen. Det som verkar allvarligt är egentligen naturligt. Mandatperioderna är fyra år långa och för att bli vald till fullmäktigeledamot börjar nomineringsförfarandet ungefär ett år innan valet. Sammanlagt fem år måste en ung partimedlem vara aktiv i sin kommun och lokala förening för att sitta i fullmäktige utan att lämna sitt uppdrag under mandatperioden. Fem år är en fjärdedel av en 20-årings hela livslängd.
Minst 18 år</B>
För att bli politiskt förtroendevald måste personen vara minst 18 år. Ungefär ett år senare tar de flesta unga människor sin studentexamen. Den period som följer kan bestå av tillfälliga arbeten, kompletteringsstudier på Komvux eller vidare eftergymnasiala studier. Särskilt om personen väljer att studera på högskola eller universitet så kan det krävas att flytta från hemorten.
Att stanna fem år på samma ställe är en mycket lång tid för människor i denna ålder. Hoppa av ett uppdrag låter mer drastiskt än vad det egentligen behöver vara. Intressant att se är istället hur partierna och de lokala partiföreningarna klarar av att möta ungdomars politiska engagemang. Viktigt är att unga tillåts få uppdrag medan de är unga och inte förväntas varit aktiv inom kommunen under längre tid. Politiskt engagemang och erfarenhet måste räknas även om det tillskansats på annan ort.