<i>Ledare:</i> Grönt lju(s)
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Vänsteridentitet</b>
En av de mest uppenbara problemen skulle vara hur miljöpartiet motiverar det inför sina väljare. Miljöpartiets väljare är mycket tydliga med att man vill se ett fortsatt röd-grönt regeringsunderlag. Den gröna väljargruppen definierar sig också i ökad utsträckning som vänsterut på den politiska skalan. Över 60 procent av miljöpartiets väljare definierar sig som vänster och vill se vänsterblocket i regeringsställning. Endast 16 procent av de grönas väljare vill att folkpartiet eller centern ingår i regeringen. Endast 6 procent vill se kristdemokraterna i regeringsposition.
Samtidigt som miljöpartiets väljare definierar sig som vänster så vill miljöpartiets företrädare hålla sig utanför den svenska blockpolitiken. Miljöpartiet vill bevara sin identitet som ett okonventionellt parti bortom de traditionella blocken. På den senaste partikongressen var en majoritet av ombuden för en stadgeförändring för att endast välja en partiledare. Men en sådan stadgeändring krävde två tredjedelsmajoritet. Miljöpartiet fortsatte alltså sin avvikande ordning med två i möjligaste mån jämställda partiledare. För många miljöpartister är det delade ledarskapet en viktig symbolfråga. Att inte inrätta sig i den förutsägbara blockpolitiken är också en sådan.
Folkpartiet försöker nu i regeringsförhandlingarna få miljöpartiet att bekänna färg huruvida man är ett "självständigt" rörligt parti eller ett permanent stödparti för vänsterkanten. På språkrören låter det som att få ministerposter i en majoritetsregering är det viktigaste. Men så är det inte för miljöpartiets väljare. En regering med fp, kd, c och mp skulle troligtvis ge en omfattande svekdebatt och ett framtida väljarras för miljöpartiet.
<b>Tyskland annorlunda</b>
I Tyskland har de gröna inte bara stött den socialdemokratiska regeringen utan också ingått i en framgångsrik regeringskonstellation. I valrörelsen framträder till och med socialdemokraternas förbundskansler Schröder och de grönas utrikesminister Fischer tillsammans för att söka mandat att fortsätta samarbetet efter söndagens val. Många undrar då om det fungerar så bra i Tyskland; varför kan inte miljöpartiet få sitta i den svenska regeringen?
Förutom en annan svensk tradition så är svaret givet. Miljöpartiet är sig inte riktigt likt i de två länderna. Miljöpartiet i Sverige och Tyskland har helt olika linjer när det gäller exempelvis utrikes och säkerhetspolitiken. I Sverige, till skillnad från andra europeiska länder, så är miljöpartiet och vänsterpartiet de främst EU-motståndarna. Idag består det svenska regeringsarbetet till stor del av arbete i den europeiska unionen. Ministrarna för fram den svenska regeringens åsikt på respektive sakpolitiskt område på ministermöten. Det skulle vara omöjligt att den svenska regeringen representeras av statsråd som tillhör partier som driver ett uttåg av Sverige ur EU. Sverige har ett extra stort behov av stor trovärdighet i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor på grund av vår alliansfrihet. Vi kan då inte ha ett parti i regeringen som ser på konflikthantering med ungefär samma klarsynthet som Birgit Friggebo när hon tog upp "We shall over come" som klassisk allsång.
<b>En röst</b>
Regeringen är alltid en röst. Det går inte att statsråd sitter och voterar och reserverar sig på regeringssammanträden. Om miljöpartiet skulle få igenom sina krav på ministerposter och ta plats i regeringen så skulle man även efter förhandlingar att tvingas ställa upp bakom en gemensam linje som inte passar de grönas idéer. Det borde alltså vara lika ointressant för miljöpartiet och vänsterpartiet att sätta sig i en regering som det är för socialdemokraterna att släppa in dem.