<I>Ledare:</I> Förra valets vinnare ? årets förlorare?
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men det var snarare på grund av att de inte framstod som några ytterligheter som de blev valets vinnare. Gudrun Schyman vann socialdemokratiska missnöjesröster genom att framställa vänsterpartiet "som sossarna fast med lite mer rättvisa och jämställdhet".
Alf Svensson plockade röster på att lyfta fram värderingar om etik, omsorgen om de äldre och familjen vilket gjorde kristdemokraterna till "det mjuka borgerliga alternativet".
<b>Rekordhögt resultat</b>
Schyman och Svensson ledde 1998 sina partier till rekordhöga valresultat. Vänsterpartiet samlade 12 procent av rösterna och kristdemokraterna 11,8 procent. Även idag ligger partierna jämsides, men betydligt lägre i väljarstödsmätningarna.
Kristdemokraterna fick 8,5 procent och vänsterpartiet 8,4 procent i den senaste opinionsundersökningen från Sifo. Mycket hinner och kommer förmodligen att hända innan valet är klart den 15 september.
Men otvivelaktigt går Alf Svensson och Gudrun Schyman nu in i en valrörelse med helt andra förutsättningar och i ett helt annat läge jämfört med 1998. Förhoppningsvis kommer även valresultaten att vara helt andra än rekordsiffrorna från 1998 när rösterna är räknade om bara en månad.
<b>Inget positivt resultat</b>
Denna vecka har vi sett både Gudrun Schyman och Alf Svensson i partiledarutfrågningarna i TV4. Schyman var i tisdags i populistisk högform. Kanske är det själva TV-mediet som gör Schyman i högform.
Förmågan att tränga igenom rutan, fånga och kommunicera mer direkt med TV-publiken delar hon med Mona Sahlin och moderaternas Kristina Axén Olin. Alf Svensson var däremot i onsdagens program inte lika avslappnad och välartikulerad som vanligt. TV4:s grepp med en hemlig utfrågare är smart, men hittills har det inte gett något positivt resultat. Det var när Jan Guillou fick chansen att sitta och skrocka med Alf Svensson om vem som skulle bli årets homofob som Svensson såg ut att trivas mest. Göran Skyttes försök att pressa Schyman var ungefär lika framgångsrikt som att släcka en utegrill med T-sprit.
Lennart Ekdal ägnade i programmet med Schyman mest uppmärksamhet åt att tillrättalägga och avbryta frågor från sin bisittare. Betyget över programledarnas gemensamma insats att försöka få relevanta svar från partiledarna är hittills inte högt.