<I>Ledare:</I> Fördel Persson
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med 36,6 procent överträffar socialdemokraterna valresultatet och kan återigen sikta mot de 40 procent regeringspartietrimligen måste eftersträva i nästa års val.
<b>Osäker valutgång</b>
Tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet leder regeringsblocket med drygt 7 procent före de borgerliga. Trots denna stora ledning är utgången av valet i september nästa år fortfarande i högsta grad osäker.
Miljöpartiet balanserar på fyrarocentsspärren och riskerar att ramla ur riksdagen. Om så även blir fallet är skillnaden mellan blocken inte större än att även mindre förändringar i partiernas väljarstöd kan resultera i regeringsskifte.
Det svaga stödet för de gröna kan även innebära att partiet blir betydligt besvärligare för regeringen att hantera i budgetförhandlingarna.
Miljöpartiet har sedan tidigare gjort sig kända för att ställa ultimativa krav för att sedan backa men ju närmare valet vi kommer desto större blir risken att miljöpartiet kastar loss från samarbetet för att maximera sitt röstetal.
Frågan är bara om ens den strategin kan hjälpa miljöpartisterna kvar i riksdagen. Med profilfrågor som högre bensinpris och mindre pengar till landets dåliga vägar kan det nog bli svårt att lyfta parti et även utan samverkan med regeringen.
<b>Folkpartiets framtid</b>
Sifos opinionsmätning gav även andra intressanta besked om det inrikespolitiska läget. Trots en sommar med fullt inbördeskrig i folkpartiet håller Lars Leijonborg sitt parti över riksdagsspärren med några tiondelar.
Det är en nedgång jämfört med tidigare mätningar men borde ändå räcka för att partiledaren ska kunna hålla sina belackare stången över landsmötet.
Om Leijonborg klarar av att bli återvald kan han säkert gå stärkt in i en valrörelse och därmed även klara kvar sitt parti i riksdagen. Men då krävs förstås att hans interna kritiker har så mycket självbevarelsedrift att man omedelbart sluter leden kring sin partiledare i höst.
Det utdragna självmordsförsök som partiet ägnat sig åt under sommaren gör att man på goda grunder kan tvivla på att det finns en sådan grundläggande drift i partiet.
<b>Maudeffekten borta</b>
För centerpartiets del ser Maud-effekten ut att ha klingat av under sommaren. En marginell tillbakagång antyder att Olofsson kan ha gjort av med sin viktigaste tillgång; att vara ny och fräsch.
Ska centerpartiet lyfta ytterligare krävs förmodligen någonting med substans.
Det räcker inte längre med stora ord och politiska plattityder från en ny partiledare för att öka i opinionen.
Hittills har inget pekat på att Maud Olofsson eller centerpartiet har förmågan att prestera någon sådant. Det kan därmed bli en betydligt tråkigare valrörelse för centern än den som medlemmarna hoppades på när Olofsson var på uppgång före sommaren.
<b>Mycket kan hända</b>
Tråkigt kan det även bli för moderaterna som tappar ordentligt i Sifos mätning. Det är mycket alarmerande för Bo Lundgren.
De senaste decennierna har moderaterna haft mycket höga opinionssiffror mellan valen för att sedan tappa i valrörelsens slutspurt. Om den trenden håller i sig kan moderaternas valresultat bli riktigt dåligt nästa år då fallhöjden redan är förbrukad. Och då är Lundgrens saga all. Med ett drygt år kvar till valet är det fördel för statsminister Göran Persson. Men som vanligt kan mycket hända. Bollen är som bekant rund.