<I>Ledare</I> Fler nya behövs
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Osynliga statsråd</b>
Statsråden som verkat under den gångna mandatperioden platsar generellt i ett vinnande lag, men organisationen har inte gett vinnarförutsättningarna. Statsrådens ansvarsområden har varit för stora och departementsindelningarna inte de bästa. "Superdepartementet" har gjort Ulrica Messing och Mona Sahlin och flera ansvarsområden alldeles för osynliga. Konsumentfrågorna har funnits med demokratifrågorna i justitiedepartementet och jämställdhetsfrågorna hos jordbruksministern. Den nye näringsministern som gärna får heta Leif Pagrotsky behöver både en arbetsmarknadsminister och en ny socialförsäkringsminister jämte sig. Tillsammans ska de arbeta för att lösa de närmaste årens två mest prioriterade utmaningar; minska sjukskrivningarna och öka invandrarnas sysselsättning. Det är mycket bättre att låta nya statsråd börja arbeta med dessa utmaningar nu än att avgångarna och regeringsombildningen skulle komma när halva mandatperioden gått.
<b>Mänskliga villkor</b>
Precis som i landslaget behöver taktik, uppställning och lagspelarnas placering justeras. Det betyder inte att så många statsråd som nu avgår hade behövt lämna regeringen. Det måste respekteras när personer avgår för att livet ska hinna innehålla någonting annat än politik. Men det är allvarligt om det inte går att kombinera politiskt heltidsuppdrag med familjeliv.
Det kommer alltid att vara en utsatt position att vara statsråd. Att ständigt vara uppdaterad, tillgänglig och på resande fot är förstås slitigt. Framför allt för statsråden som har små barn. En generationsväxling behövs kontinuerligt för att det ska finnas nya lämpliga och tillräckligt erfarna politiska efterträdare.
Göran Persson har sagt att Thomas Östros, Ulrika Messing, Thomas Bodström och Anna Lindh ska få fler generationskamrater i regeringen. Dessa statsråd har alla familjer och små barn. Fler statsråd i deras ålder innebär sannolikt fler i liknande familjesituation. Rosengren säger att han valde kärleken och sin nya situation i privatlivet före politiken. Måste man verkligen välja? En regering präglad av skilsmässor och obefintligt privatliv som skapar stress och frustration kan knappast vara den bästa för att styra landet. För att småbarnsföräldrar likväl som Tullia Von Sydow, 84 år, eller Gustav Fridolin, 19 år, ska orka och vilja vara heltidspolitiker så krävs det att politikers villkor inte är övermänskliga.
<b>Vinnande lag</b>
Fler statsråd med mer avgränsade ansvarsområden skulle göra arbetet mer mänskligt. Dessutom tydligare och mer kommunikationsbart för väljarna. Att ta in ett statsråd med utomnordisk bakgrund skulle därutöver göra regeringen mer representativ och trovärdig.
Den nya regeringssituationen är inte önskad av Göran Persson. Men resultatet av den uppkomna situationen kan definitivt bli ett vinnande lag både politiskt och organisatoriskt. Därmed kan Persson vara lugn och förmodligen stärkt i sin roll när den nya laguppställningen är presenterad.