<<I>Ledare:</I> Fisigt med burhöns
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Födelsedagspresent</b>
Givetvis beskriver Annika Åhnberg ingående sin relativt korta tid som statsråd i boken. Att bli jordbruksminister med den tidigare jordbruksministern kvar i samma regering kan inte vara lätt. Inte heller var det lätt med tanke på att BSE och galna kor dominerade dagordningen för jordbrukspolitiken. En av de första frågor som Åhnberg tvingades ta uti med var även burhöns och svensk äggproduktion. Ingvar Carlsson gav ju Astrid Lindgren ett förbud mot burhöns som present på hennes 80-års dag. Det var sedermera Annika Åhnberg som närmast tog tillbaka presenten lagom till hennes 90-års dag efter att ingenting hänt. 1996, åtta år efter den uppmärksammade födelsedagspresenten så närmade sig nämligen tidpunkten för dispensens upphörande och förbudets inträdande, men fortfarande satt mer än 90 procent av hönsen i lika små och eländiga burar. Åhnberg beskriver hur jordbruksdepartementet agerade:
"Beslutet blev att behålla förbudet för den gamla sortens burar av sämsta sorten, att förlänga dispenser för dem som inte var riktigt lika dåliga, men den här gången med en definitiv gräns ett par år fram i tiden och att öka informationsverksamheten så att konsumenter inte är okunniga om alternativen utan kan göra medvetna val i butiken. Ungefär ett år efter beslutet kunde vi konstatera att det äntligen började hända något."
<b>Konsumentmakt</b>
Frågan om burhönsen känns mycket aktuell med tanke på Astrid Lindgrens bortgång. Hon dog 94 år gammal utan att ha fått uppleva att svenska hushåll upphört att äta ägg från burhöns. Annika Åhnbergs avslutning att utvecklingen går i rätt i riktning är väl optimistiskt. Ännu har äggproduktionen av burhöns långt ifrån upphört. Äggproducenterna är inte särskilt sugna att ställa om systemen till frigående och de politiska kraven för att få dem att göra det är hittills helt muskellösa.
Det är dock helt rätt att det är vi konsumenter som har det viktigaste och starkaste incitamentet för att få bort burhönsäggen. Om regeringen under Åhnbergs tid som jordbruksminister hade vidhållit sitt löfte och Astrid Lindgrens födelsedagspreent, så kanske konsumentmakten ändå hade visat sig tidigare. Jordbruksdepartementet var rädd att 90 procent av äggen skulle fortsätta att komma från burhöns, men från burhöns utomlands om förbudet hade infriats. Men om efterfrågan på ägg hade fortsatt vara densamma och såväl svenskproducerade ägg som ägg från frigående höns värderats högt så hade den tiondel producenter premierats som redan tidigare fanns på äggmarknaden. Då hade det visat sig finnas pengar att göra och allt fler äggproducenter hade blivit intresserade av att starta verksamhet med äggproduktion utan burar. Därmed hade ett förbud alltså inte behövt vara verkningslöst - tvärtom.
<b>Bättre märkning </b>
Det är alltid vi som handlar produkten som har ansvar för att det finns en marknad för densamma. Lyckligtvis ska märkningen huruvida äggen kommer från burhöns nu bli lite bättre. Med ännu bättre märkning skulle det snart inte finnas några ursäkter för att handla ägg producerade i grymma hönsburar. Med politiska beslut kan såväl märkning som produktionsomställning påskyndas.
Det är klent av regeringen att inte med politiska beslut snabbare kunnat driva på utvecklingen för ett avskaffande av alla burhöns. Men det är ännu värre att vi konsumenter upprätthåller ordningen där en så stor andel av de ägg vi äter tillåts komma från burhöns. Fisigt helt enkelt som Astrid Lindgren skulle ha sagt.