<I>Ledare</I> EU-familjen växer
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Inte skapa A- och B-lag</b>
EU-kommissionen anser att tio av de tretton länder som knackar på EU:s dörr ska släppas in 2004. Överlag har kandidatländernas utveckling gått åt rätt håll med besked. Flera blivande medlemmar i EU-familjen brottas fortfarande med stora problem. Bedrägeri måste stävjas och en ny kultur etableras inom myndigheter, politiska sfären och näringslivet för att kunna stå emot korruption. Rättssystemet måste stärkas, den organiserade brottsligheten och människohandel stoppas. Matproduktionen måste bli säkrare och en mängd andra åtgärder vidtas. Men kommissionen tror att länderna ska hinna bli redo.
Det finns förstås krafter som inte välkomnar en stundande utvidgning. Deras försök att skapa ett A- respektive B-lag inom EU är mycket oroväckande. Vissa länder vill inte ge fri tillgång till sina arbetsmarknad och andra vill inte delta i reformeringen av jordbruksstöden. Den osolidariska rädslan att själv förlora ekonomiskt gör dem mycket försiktiga när det gäller viljan att låta de nya länderna bli fullvärdiga EU-medlemmar från start. Kommissionen blidkar dem och vill införa två åriga skyddsklausuler i medlemsavtalen. Det innebär att de nuvarande medlemsländerna ska kunna skydda sina marknader utifall de nya medlemmarna misslyckas med sina åtaganden. De kontroversiella skyddsklausulerna kommer definitivt att bli en het fråga på EU-toppmötet i Köpenhamn i december då beslut ska tas i utvidgningsfrågan.
<b>Saknar förutsättninga</b>
Kommissionen rekommenderar att Rumänien och Bulgarien får vänta ytterligare några år. Bulgarien och Rumänien bedöms inte ha fungerande marknadsekonomier som tål den ökade konkurrensen inom den europeiska unionen. Ekonomiskt och förvaltningsmässigt ligger länderna för långt efter. Myndigheterna saknar kunskap, resurser och kontrollverktyg för att sköta det nya regelverket som ett EU-medlemskap medföljer.
Längst ifrån ett EU-inträde står fortfarande Turkiet. Turkiet hade krävt att åtminstone få ett datum för förhandlingsstart, men kommissionen gav inget sådant. Turkiet uppfyller inte kravet på att vara en stabil demokrati som respekterar sina minoriteter och de mänskliga rättigheterna. Somliga hävdar att en förhandlingsstart skulle påskynda förbättringar, men det går inte att börja förhandla med ett land som inte uppfyller de grundläggande kraven. Då kan en EU-förhandling tvärtom riskera att uppfattas som ett legitimerande av landets agerande.
<b>Turkiet ska inte isoleras</b>
Bra är att kommissionen vill ge mer pengar till Turkiet för att öka reformtakten. Samtidigt som Turkiet inte ska få bli EU-medlemmar innan de upphör med tortyr och förföljelse av etniska minoriteter, ska inte landet bli helt åsidosatt. Vissa har uttalat att Turkiet är för annorlunda för att ingå i EU-familjen. Då är det EU som måste anpassa sig till att den stora och mer heterogena unionens utseende. Ett EU-medlemskap är en effektiv morot för att påskynda reformer. Turkiet har nu exempelvis äntligen avskaffat dödsstraffet i fredstid vilket också omvandlade dödsdomen mot PKK-ledaren Abdullah Öcalan till livstids fängelse. En avrättning av Öcalan skulle ha fört den kurdiska och turkiska befolkningen längre bort från vägen mot fred. Dagen som Turkiet blir medlem i den europeiska unionen ska vara en dag till glädje för hela Turkiets befolkning.