<I>Ledare:</I> En bra ekonomi
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Samtidigt har en kvarts miljon människor fått arbete, löntagarna har kompenserats för egenavgifterna, barnbidragen höjts, vården och skolan fått ökade resurser och barnfamiljernas ekonomi förbättrats ordentligt.
Göran Perssons tid som statsminister har varit en bra period för Sverige.
<b>Soppa på spik</b>
Därför är det smått patetiskt att höra de högljudda protester som den borgerliga oppositionen nu ger uttryck för gentemot regeringens budgetarbete. Man gör helt enkelt sitt bästa för att koka soppa på en spik.
Några tjänstemän på finansdepartementets budgetavdelning har skrivit en promemoria där man förutspår att utgiftstaken i budgeten kommer att överskridas.
Samma besked har tidigare lämnats av Konjunkturinstitutet,m KI. Därmed följer såväl KI, "finansens" eget folk och oppositionen samma spår som varje höst. År efter år inleds budgetarbetet med uppgifter om att utgifterna blir för höga.
Och år efter år visar sedan den socialdemokratiska regeringen att man inte bara klarar överskottsmålen utan att man också lyckas finansieras nya reformer under utgiftstaket. Anledningen är enkel.
Regeringen har hela bilden av den svenska ekonomin och förfogar även över redskapen för att göra olika insatser för att förändra verkligheten.
Därför finns det inga skäl till de upprörda ord som nu kommer från oppositionens företrädare som tycks ha drabbats av valfeber.
<b>Inga överdrifter</b>
De socialdemokratiska vallöftena innehåller heller inga dyra överdrifter som måste dras tillbaka.
Men det utrymme som finns för reformer vill partiet lägga på förbättringar av välfärden. För att klara detta avstår socialdemokraterna från stora skattesänkningar.
Oppositionens kritik slår därmed bara tillbaka på dem själva. Moderaterna tänker sänka skatterna med 130 miljarder kronor under nästa mandatperiod.
50 av dessa miljarder är ofinansierade medan 80 miljarder ska skäras bort från välfärden eller komma in till statskassan genom nya avgifter på det som människor upplever som välfärd och trygghet.
De övriga borgerliga partierna är inne på samma tankar som moderaterna.
Exempelvis vill folkpartiet minska statens intäkter med 45 miljarder. Samtidigt säger man sig vilja genomföra förbättringar i skolan och vården. Man behöver inte vara professor i matematik eller ekonomi för att förstå att det är omöjligt att genomföra denna politik utan att köra sönder statsfinanserna.
Därmed är även trovärdigheten minimal för det borgerliga ekonomiska alternativet.
<b>Vem är bäst?</b>
Frågan som väljarna bör ställa sig är om man tror att dem som så totalt misslyckades med budgeten och tillväxten förra gången de fick chansen, skulle göra ett bättre jobb än de socialdemokrater som inte bara sanerat finanserna utan som också fått fart på ekonomin och genomfört nya förbättringar.
Denna frågeställning kokar slutligen ner i en fråga om förtroende.
Är det Göran Persson eller Bo Lungren som bäst klara av att hantera den svenska ekonomin under de kommande fyra åren?
Vi tvivlar starkt på att de borgerliga egentligen vill ha den debatten. Även i dessa sammanhang väger oppositionen alltför lätt.