<I>Ledare:</I> Det ser ljusare ut för glesbygden
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Men stämmer allt detta egentligen? Den som borde vara mest oroad är glesbygdsverkets generaldirektör Pia Enochsson. Hennes bild av befolkningsutvecklingen är inte alls lika svart som de inledande meningarna. På gårdagens debattsida i Dagens Nyheter målar hon istället upp en relativt ljus bild för glesbygden.
Totalt är det visserligen fler som flyttar från gles- och landsbygden än som flyttar dit. Trots regeringens medvetna utlokaliseringspolitik så tvingas många unga lämna sina hemstäder för att studera i större städer.
Ungdomar söker sig också naturligt hemifrån för att arbeta, komma till en större stad och prova någonting nytt efter studenten. Detta var vanligt på 60-talet och det är vanligt idag. Men frågan är nu om Sverige också återupplever en gröna vågen?
I åldersgruppen 30-64 år är det fler som flyttar från större tätortsområden till lands- och glesbygden än tvärtom. Glesbygdsverkets årsbok visar att trenden hållit i sig sedan 1999. När det gäller glesbygden så är det framför allt positiva flyttnetton bland personer i åldern 50-64 år.
<b>Hem till byn</b>
Det kan röra sig om personer som mot pensionen flyttar permanent till sommarstugan eller återvänder till barndomstrakten. När det gäller inflyttningen till tätortsnära landsbygd så står däremot åldersgruppen 30-39 år, samt åldersgruppen 0-15 år för den allra största delen av inflyttningsöverskottet. Med andra ord är det barnfamiljerna som flyr storstäderna.
Den tätortsnära landsbygden kallas de kommuner som ligger inom 45 minuters pendlingsavstånd från en större tätort. Genom att åka omkring 45 minuter från Stockholm når man idag många attraktiva och dynamiska städer. Norrköping ligger endast drygt en timme från Stockholm och denna pendlingstid kommer förhoppningsvis snart att minska.
<b>Katrineholm</b>
Katrineholm ligger ännu närmare. Katrineholm försöker framgångsrikt attvända den negativa trenden och tvätta av sig ryktet som kriskommun. Tusentals människor som i dagarna strövar omkring i jubilerande Stockholm ska möta ett positivt budskap om Katrineholm.
Att offensivt marnadsföra sig inom näringsliv, turism och natursköna omgivninar är klokt, även o satsningen givetvis kostar en del pengar. Att med god infrastruktur kunna få tillgång till både landsbygd och storstad är idag mycket eftertraktat och en positiv befolkningsutveckling är avgörande för kommunens tillväxt och välfärd.
Viljan att bo nära naturen för barnens skull är säkerligen ett starkt skäl att flytta från storstaden. Även om utflyttningen skiljer sig från 70-talets drömmar om självförsörjande gårdar och familjejordbruk, så finns för många drömmen om närheten till naturen vid hemmet. Därmed måste de hiskliga bostadspriserna i framför allt storstäderna vara en avgörande faktor för många som flyttar. I Stockholm och Uppsala är det nästintill omöjligt att hitta en hyresrätt och att köpa en bostad är något som långt ifrån alla har möjlighet att göra. Att flytta några mil från tätorten kan ge betydligt mycket mer bostad för pengarna.
Pia Enochsson vill påminna om att huvudparten av de problem som Sverige har med minskade födelsetal och liten befolkningsutveckling är inte specifika för landsbygden.
De specifika problem som glesbygden istället möter har exempelvis att göra med den snedfördelade servicen.
<b>Påtagliga skillnader</b>
De regionala skillnaderna i hälso- och sjukvård är påtagliga när var femte kvinna i Norrbotten har mer än tio mil till närmaste BB. Varför skillnaderna inte är ännu större är tack vare det kommunala utjämningssystemet. Men det vill ju majoriteten i den borgerliga fyrklövern avskaffa. Om centern verkligen vill stå upp för landsbygden så är det Bo Lundgren och inte den socialdemokratiska regeringen som hon skulle behöva ge sig på.