<I>Ledare:</I> Askungen får sin prins
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<b>Sådan far...</b>
Sagan om hur askungen får sin prins borde ge henne sympatier av folket, men Mette-Marit anses inte vara någon riktig askunge. Medelklassbakgrund, samt avsaknad av både utbildning och ansedd arbetsinsats, tolkas som lättjefullt. Graviditet efter en tillfällig förbindelse och att umgås i kretsar med narkotika anser norrmännen definitivt inte vara goda meriter för den person som ska föda deras tronarvinge.
En kvinna av folket kan endast accepteras då ingen vet något om hennes bakgrund eller hon har haft ett respektingivande arbete. När prinsen i Danmark gifte sig med asiatiska affärskvinnan Alexandra uppfyllde han båda dessa kriterier och vann danskarnas kärlek till både honom och sin hustru. Även svenska kungen var klok när han valde den okända Silvia. Kronprinsen i Norge kanske bäddar för en situation där hans fru aldrig kommer att känna sig accepterad av folket och därmed få äktenskapliga slitningar bakom slottets väggar.
<b>Ett barn behövs</b>
Invändningarna är nesligt många mot den kvinna vars enda brott är att ha blivit kär i en man bunden till en förlegad monarki och fått sin kärlek besvarad.
Visserligen var dagens norska drottning en lika kontroversiell brud. Även kungen valde en kvinna av folket så kungaparet kan knappast fördöma sonen. Men de rojalistiska norrmännen har ännu inte bestämt sig om Mette-Marit duger ännu.
En kunglig graviditet inom äktenskapet är antagligen det som krävs för att få skvallertidningsläsarna nöjda. Lille Marius förhindras enligt lag att bli prins och något annat skulle norrmännen aldrig tolerera. Sitter kungligheten i blodet så gör det. Att plastpappan är kunglig räknas inte.
<b>Ordinär familj</b>
Genom att kungafamiljen blir mer lik den genomsnittliga norska familjen med delad vårdnad, halvsyskon och dylikt, så försvinner också mystiken kring de kungliga. Ju mer ordinära de kungliga försöker vara, desto mer går det upp för befolkningen hur vanliga de faktiskt är. Varför ska de då ha ärftlig makt och bli försörjda av sina gelikar?
Kungafamiljens vanlighetssträvan kan medverka till deras eget avskaffande. Marius kan då bli statschef precis som resten av befolkning genom att ställa upp i fria demokratiska val.