Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Debatt: <I>Ledare:</I> Ambivalenta centerpartiet

Erika Ullberg

Erika Ullberg

Foto:

Norrköping2002-01-31 00:00
ERIKA ULLBERG
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Centerpartiet är en gökunge i det borgerliga samarbetet. Centerpartiet har genom sina åsikter kring exempelvis kärnkraften, EU och EMU alltid stått lite vid sidan av de övriga borgerliga partiernas åsiktspaket. Egentligen borde det vara ett framgångsrecept. Självständighet gör att centern inte endast uppfattas som ett sista handsalternativ i den borgerliga fyrklövern. Att framstå som ett "moderaterna light", är ingen bra väg för att få stort väljarstöd och ökat inflytande. Men centerpartiets egna vägar ställer till med problem för den samlade borgerligheten. Framför allt Maud Olofssons villrådighet huruvida hon egentligen vill byta statsminister.

<b>Akilleshäl </b>
I Folkbladet i fredags så säger Maud Olofsson: "Visst är jag öppen för ett samarbete med socialdemokraterna, om vi tycker lika i sakfrågorna!". Men i söndagens "Agenda" i SVT skulle tvärtom de fyra borgerliga partiledarna lansera sitt gemensamma recept för Sveriges framtid och visa sin samstämmighet. Vad vill egentligen centern? Deras ambivalens är en välkommen akilleshäl mot Bo Lundgrens ambitioner att bli statsminister.
Det är svårt att motivera väljarna att rösta för en borgerlig regering när man inte kan se hur fyra splittrade partier ska kunna leda landet tillsammans. Framför allt när ett av partierna inte verkar säker på huruvida de ska ingå i gänget eller inte. Om Maud Olofsson inte bestämmer sig snart riskerar hon inte bara undergräva förutsättningarna för en borgerlig koalition. Hon riskerar även ett lägre valresultat. Väljare vill inte rösta in blanco. Innan valdagen måste väljarna få veta om en röst på centerpartiet betyder en röst på Bo Lundgren som statsminister.

<b>Pragmatiskt</b>
För centern är det alltså inget egenvärde att byta statsminister och bilda en borgerlig regering. Det är en pragmatisk inställning, men med tanke på att Mauds kompisgäng Bo, Alf och Lars förväntar sig lojalitet och sammanhållning så skapar centern en tydlig spricka i den borgerliga valrörelseklubben. De borgerliga partierna behöver tvärtom visa på enighet och samarbetsförmåga just nu om de ska kunna utgöra ett trovärdigt regeringsalternativ. Ett otydligt regeringsalternativ skapar inget förtroende. Det är än viktigare i dessa tider av utrikespolitisk turbulens. Göran Persson har fått stor uppskattning för sitt agerande kring händelserna efter den 11 september. Över huvudtaget har Persson just nu en mycket stark uppslutning för sitt ledarskap, socialdemokraternas politik och landets utveckling. Varför då byta Persson mot Lundgren? Människor är enligt opinionsmätningarna inte så intresserad av att rösta bort Persson och varför rösta på en koalition som inte ens säkert klarar av att hålla ihop?
Göran Persson är strategisk och deklarerar att han inte utesluter ett samarbete med något annat parti, än egentligen moderaterna. Centerpartiet är ju också ett parti som socialdemokraterna tidigare framgångsrikt samarbetat med. Maud Olofssons pragmatism är alltså i grunden en god centerpartistisk tradition. Men hon ställer till problem för moderaterna. Det är också ett lovvärt beteende som gärna får bli en tradition.
Läs mer om
Norrköping