<I>Ledare:</I> Alla borde ha en Maud
Erika Ullberg
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Maud Olofsson berättade inledningsvis om allt stöd och uppmuntran hon mottagit sedan partiledarvalet. En skokartong är fylld med kort och brev som givetvis värmer och gör en partiordförande stärkt och ödmjuk. Olovsson tackade igår särskilt Anna i publiken som fyllde 13 år och tillbringade sin födelsedagskväll med att lyssna på Maud. Alla uppmanades därför att resa sig och sjunga "ja, må hon leva" och utbringa ett fyrfaldigt leverop under ledning av partiordförande.
<b>Klingande dialekt</b>
Olovsson började med att påminna om att centerpartiet, efter socialdemokraterna, är det största medlemspartiet. Opinionssiffror är inte allt om partiets bas och medlemskår är stark och seglivad. "Vänsterpartiet består av endast 14 000 medlemmar och ryms inom ett av våra distrikt. Det är en lämplig storlek tycker jag", sa Olovsson och skrattade för första av de otal gånger hon skrattade under kvällen.
Många var vi som igår fick se hur skrattet karaktäristiskt förvandlar ögonen till små streck. Den klingande norrländskan ljöd också lika klar och tydligt i Louis de Geer som den framgår i radio och tv. Frågan är nästan hur mycket Maud-effekten beror på Maud-dialekten?
<b>Ökat stöd</b>
Att partiledarbytet varit en framgång för centerpartiet är utom allt tvivel. I Sifos väljarbarometer för maj fick centerpartiet 7,9%. Det innebär att partiet för andra månaden i rad ökat kraftigt. Visserligen var siffrorna höga även när Daléus tillträdde som ny partiledare, men förutsättning är större för Olovsson att lyckas. Behovet av centerpartiet inom svensk politik är lika konstant lågt. Men det behövs en ny typ av politiker som nu centerpartiet fått som ordförande.
Partiföreträdare i allmänhet och partiledare i synnerhet ska kommunicera politik på ett lättbegripligt sätt. Det viktigaste i tal och debatter är inte vad som sägs utan hur det sägs. Politik har sedan antiken till stora delar byggt på retorik, konsten att tala och övertyga. Ingenting är så övertygande som trovärdighet. Maud Olovsson kan tala på ett enkelt och tydligt sätt. Och hon är trovärdig.
<B>Övertygade</B>
Att bo i Robertsfors i Västerbotten är väldigt övertygade när personen i fråga främst pratar om villkoren för glesbygd, försämrad postservice och dåligt vägunderhåll. Maud ironiserade bland annat över hur hon är den enda partiledaren som kanske tvingas avstå från morgontidningarna under helgen eller betala extra för att få sin post i postlådan. Många känner igenom sig i denna problembeskrivning över sneda livsvillkor mellan olika delar av landet. Sverige håller på att klyvas såväl regionalt som socialt är Olovsson och centerns nya paroll och den lovade hon tjata och tjata och tjata om tills döden skiljer dem åt vilket låter som en lång tid.
<b>Enkel retorik</b>
Samtidigt som Maud Olovsson pratar enkelt så finns det något osympatiskt med för grova generaliseringar och för mycket färg i penseln när hon ska måla upp sin bild över situationen i landet.
"Man försämrar vägarna" är ett uttryck som fick applåder igår men som endast förtjänar att ifrågasättas. "Man" låter som några okontrollerbara ovanifrån krafter som medvetet förstör vägarna. Men det finns inga politiker eller andra aktörer som förstör vägarna, möjligtvis vädermakterna förstör vägarna. Vi bilister och trafikanter som använder vägarna sliter på vägarna som därför behöver underhåll, men det var knappast det Olovsson menade i sitt brandtal mot främst socialdemokraterna.
Den enkla retoriken är effektiv i början. Men fraser som "landets klyvning" räcker inte. Centerpartiet behöver en politik bakom fraserna för att övertyga. Om vägarna är en av de viktigaste frågorna för centerartiet så bör socialdemokraterna istället för glåpord kunna se fram emot ett centerpartistiskt stöd för höstens infrastrukturproposition.
<b>Fler Maud</b>
Att vara sista hands alternativ i en borgerlig fyrklöver ger inget existensberättigande för centerpartiet. Maud Olovsson har gett centern ett trovärdigt ansikte och en duktig partiledare. Det kompenserar inte avsaknad av såväl ideologi som en innehållsrik politisk agenda. Olovsson ger en möjlighet för partiet att klara sig över fyraprocentsspärren i riksdagsvalet om drygt ett år. Men långsiktigt behövs knappast centerpartiet i svensk politik, åtminstone inte på riksnivå.
Det svensk politik behöver är däremot fler politiska företrädare som är lika tydliga i sin kommunikation, samt glada och entusiastiska som Olovsson. Samtliga partier borde önska sig en Maud helt enkelt.